Göteborgsposten – 20 mars 1873, sida 1

Cöteborg d. 20 mars 1873. Det är nu redan länge, som man bär i Sverige uttalat farbågor, att de förändrade åsigter i afseende på handelsoch industrilagstiftning, som på senare tider gjort sig gällande i Frankrike, skulle berötva oss de fördelar, som — oaktadt alla prohibitisternas och deras medbjelpares olyckespådomar — genom den franska handelstraktaten onekligen tillskyndats den svenska industrien. Nu s8ynes verkligen faran bota en särskild gren af vår produktion. Exporten af svenska tändstickor till Frankrike har efter hand tagit en högst betydlig utsträckning, och det har derföre icke varit utan skäl, som våra tändsticksfabrikanter med oro. hört omtalas de nya beskattningsgrunder, som i enlighet med Thiers protektioniotiska idöor blifvit vidtagna af nationalförsamlingen i Versailles och nvilka i ett eller annat hänseende skulle kunna utöfva inflytande på vår ifrågavarande industri. Man har visserligen trott sig kunna trygga sig vid den ännu några år gällande handelstraktaten, i hvilken artikeln tändstickor särskildt finnes berörd; men det tillkännagifvande, som nyligen varit synligt i tidningarne, från vår beskickning i Paris om gemensamma åtgärders vidtagande af fabrikanterna för skyddande af deras rätt, har emellertid ökat farhågorna. Att dessa farhågor icke varit obefogade, visar sig nu tydligt af den diskussion, som föregick i nationalförsamlingens möten den 14 och 15 dennes och de beslut som deretter af församlingen fattades. Under den jagt, som hela det förflutna året bedrefs i Versailles efter lämpliga nya beskattningsföremål, hade de dåvarande finansministrarne, först hr Pouyer Quertier och sedan hans efterträdare hr Goulard, äfven kommit att fästa uppmärksamheten på tändstickor. Tillverkningen af denna artikel var redan förut i Frankrike belagd med en afgift (jomnt motsvarande tullen på utländska importerade stickor) som gaf staten en årlig inkomst af omkring 6 millioner francs. Men -mer vill mer ha, och regeringen föreslog derföre en förhöjning i beskattningen så stor, att staten i stället för 6 skulle vinna 16 millioner. Förslaget härom antogs af representationen, och genom en lag at d. 2 aug. 1872 öfverlemnades det åt staten att ensam exploitera för hela Frankrike inköp, fabrikation ech försäljning af tändstickor, antingen sjelf eller ganom förpaktande af monopolet. Den 7 och 12 påföljande oktober lät n. v. finansministern Goulard utlysa auktion härå, och ett bolag bildade sig, hvilket mot en årlig afgift af den nyssnämnda summan, 16 millioner, fick på sig öfverlåten