Göteborgsposten – 20 mars 1873, sida 1

högsinnadt beslut, utan att detta medförde något praktiskt resultat. Men den anställda voteringen tillintetgjorde den, för öfrigt på inga foregående fakta grundade förmodan, att Andra kammarens majoritet nu skulle handla annorlunda, än den gjorde. Medelst 72 röster mot 57 godkändes lagutskottets afstyrkande utlåtande. Den omständigheten, att endast 130 ledamöter deltogo i voteringen, förbättrar ingalunda saken. Af dem som ville bifalla hr Philipssons reservation aflägsnade sig ingen i förtid. Voteringens resultat hade således icke förändrats, äfven om alla de varit tillstädes, som deltagit i den votering, hvilken egde rum eit par timmar tidigare. Den flock som aflägsnade sig — som hemförlotvades för att sofva den rättfärdiges sömn — hade i alla fall skolat rösta med utskottet; det rörde endast en humanitetsfråga, men hvarken grundskatter, indelningsverk, skjuts eller bränvin. Dagen innan den ofta nämnda lagstiltningsfrågan skulle af kamrarne behandlas, yttrade den tidning, som här utgör afloppskanalen för majoritetens i Andra kammaren expektorationer, följande: Det säges af intelligensens organer allt: som oftast, att landtmännen (en förkortad benämning på landtmannapartiet) äro så godt som barbarer, fiender till högre kultur och allmän rättvisa, vänner blott af egen nytta, fulla af råhet och sjelfviskhet. De ha nu ett tillfälle att genom antagande af hr Philipssons förslag återkasta dessa beskyllningar på Första kammaren. Sedan veteringen i Andra kammaren så utföll, som förut blifvit anfördt, ha Ålandtmännen faktiskt ådagalagt, att de icke visa sig mottagliga för råd, gifoa ens af deras tropligtigaste tjenare, hvars ofvanciterade ord nu utgöra det skarpaste klander öfver deras uppfattning af högre kultur och allmän rättvisa.