Göteborgsposten – 17 mars 1873, sida 2

störda finanser genom att gikta er med lord Woldemars arftagerska. Skulle ni besluta er för att egna eder hyllning åt denna nya skönhet, så gör ni bäst i att ofördröjligen komma till Floyd Manor; och hurudant edert beslut än blir, så anhåller jag, att ni håller detta meddelande hemligt och förstör detta bref, alldenstund jag utsätter mig för faran af mylerds ogunst genom att ekrifsa till er. Här gjorde Darrel Moer ett uppehåll i läsningen och knycklade vildt ihop brefvet. — Den der Grimrod är en knipslug karl, sade Carrington, och hans råd är godt. Ni har alltid haft den lyckliga förmågan ett med förvånande snabbhet kunna öfvorflytta eder kärlek från det ena föremålet till det andra; gif derföre miss Glint på båten och skynda bort att göra eder kur för den sköna arftagerskan i Yorkshire. — Carrington, utbrast Moer energiskt, jag har varit ett fördömdt nöt. Jag — jag är redan gift med Honor Glint. Förbannelse öfver hennes fagra ansigte! — det har narrat mig till min ruin. Det är förbi med mig — komplett förbi. Jag har gjort mig sjelf till tiggare för en flickas vackra ansigtes skull. Han up pgaf de gräsligaste eder, som kommo den unga brudens blod att stelna i hennes ådror. — Ni har er sjelf att tacka för att det är, som det är, anmärkte Carriogton. Nu återstår ingenting annat för er än att försöka er på något yrke — — Jag är för gammal för det. (Forts.)