Göteborgsposten – 17 mars 1873, sida 2

följando meddelanden, som Carrington läste högt, undor det han etod framlutad öfver Moers skuldra! — Jag vet mycket väl, mr Moer, att ni räknat på att efterträda mylord såsom baron af Waldemar och egare till alla hans stora gods. Jag vet, att ni lefvat upp det frikostiga underhåll ni haft af mylord, och att ni till och med betydtligt öfverskridit det och lånat penniungar på post-obitförskrifningar — ett förfarande, som, om mylord kände till det, skulle resa en oöfverstiglig skiljemur mellan honom och er. Han har på senaste tiden fått höra åtskilligt om edert lefnadssätt och är ganska uppretad mot er, till den grad att han står i begrepp att ändra sitt testamente. Han skall lemna all sin egendom till sin sondotter miss Floyd, under det ni får en inkomst at tvåhundra pund sterling årligen. Jag har under en lång tid vant mig att anse er såsom den blifvande lord Waldemar, och jag anhåller att få, sedan förhållandena gestaltat sig på detta sätt, gifva er några råd. Miss Floyd är en skön blondin, omkring sjutton år grmmal, en sann Floyd såväl hvad utseendet beträffar som i andra afseenden. Hon är en ung dame, som säkerligen kommer att väcka uppseende i Londons salonger. Hennes hjerta är ännu fritt, efter hvad jag hört af hennes uppfostrarinna; men det skall ej dröja, innan hon får tillbedjare. En sådan skönhet i förening med en sådan rikedom måste locka en mängd af giftermålsspekulanter. Tillåt mig göra den framställningen, bäste mr Moer, att ni kan återuppbjelpa edra i annat fall ohjelpligt för