Göteborgsposten – 17 mars 1873, sida 2

från Utlandet. Det är ett sällsamt psykolegiskt tidstecken, alla dessa kolossala bedrägerier, dessa ohyggliga mordhistorier, hvilka möta oss i hvarje tidning, vi emottaga från utlandet. Ea formlig epidemi synes råda och bildar en hänfull, ironisk motsats till alla det menskliga tramåtskridandets triumfer, öfver hvilka vi känt en sådan stolthet. Eno den dystraste menniskosaga, vi kunna erinra oss, är denna, som omtalas från England: Mary Aon Cotton föddes år 1832 nära Seaham Harbour. Sedan hon uppväxt och baft anställning först aom barnsköterska och derpå som klädsömmerska, gitte hon sig med en arbetare vid namn Mowbray. Med honom flyttade hon till södra Eogland, men återvände efter fem års bortovaro till norra delen af landet. Under denna tid hade hon fått fyra barn, hvilka alla dött. Mowbray erhöll anställning vid South Hettons kolgrufva, och der bodde de några år. Men år 1860 dog återigen ett barn, enligt läkarens intyg af gastrisk feber. De flyttade nu till Hendon, hvarest ett sjette barn, som var ett år gammalt, dog för dem år 1864. I januari månad 1865 dog hennes man, 47 år gammal, och i maj månad samma år ett sjunde barn, fyra år gammalt. Rörande do båda sista barnen betecknade läkaren gastrisk feber såsom dödsersaken. Följande året dog hennes mor mycket plötsligt, eedan hon kommit till henne på besök. De flesta, om icke alla dessa hade sina lif assurerade, och vid sin mans död erhöll hon en summa af 35 p. sterl. Hon fick der