Göteborgsposten – 13 mars 1873, sida 1

skall vara der med min betjent. För eder kommarjungfru med er. Vi skola behöfva dem till vittnen, ifall ni beslutar er för att gifta er med mig. Tillståndsbeviset skall jag ha med mig i fickan, Honor. Ni finner huru fast jag förtröstar på edert samtycke. — Jag skall vara der på utsatt tid, sade Honor, och skall då gifva er mitt svar. Men jag kan ej lofva, att det skall bli jakande. Dock, vare sig vi bli man och hustru eller icke, hoppas jag, att vi skola förblifva vänner. Jag måste gå nu. Hon öppnade grinden, så snart hon slutat att tala. Darrel Moer tog en af hennes händer och tryckte den mot sina läppar. Han besvor henne derefter att gifta sig med honom och sade henne, huru högt han älskade henne. Honor lemnade honom slutligen med ett allvarligt godnatt, passerade allena öfver täppan i mörkret och gick in i den upplysta förstugan. Darrel Moer stod qvar, der hon lemnat honom, såg efter henne och smålog, under det han drog sig i sitt långa krusiga skägg, samt yttrade för sig sjelf: — Stackars flicka! Jaså mrs Glint ämnar köra bort henne till att försörja sig sjelf! Hon är emellan två eldar, och jag är säker om att vinna henne. Hon skall möta mig vid Ivy-lane i morgon klockan elfva med sin kammarjungfru och framhviska ett litet vackert ja, och jag skall föra henne till kyrkan, och hon skall bli förvandlad till mrs Darrel Moer, och jag skall slutligen vara gift karl. Jag skall skaffa tillståndsbeviset så tidigt som möjligt. På visst sätt är det misslyckadt, ty hon har hvar