Göteborgsposten – 6 mars 1873, sida 1

—L—g -A——8fmgg zäcgA sä-. — de hvarken måtte vara statseller praktiska män. i De vilja — så förklarade åtminstone hr i Key mycket patetiskt, hr Olsson mycket salsvelsefullt och grefve Posse mycket peremtoriskt — framtvinga ett förslag till embetsverkens omorganisation, och derföre vägrade de ett anslag på 3000 rdr afsedt att befrämja ärendenas gång inom civildepartementet. Antagom nu, att detta motiv för deras vägran var det verkliga, så lärer väl det vara obestridligt, att, då ingen af dem påstod, att tjenstemännen i civildepartementet hade för litet att göra emedan ärendenas antal vere ringa, en minskning i arbetskrafterna måste hafva till följd en minskad arbetsprodukt, d. v. 8. att behandlingen af alla de ärenden, som oafbrutet tillkommer departementet, fördröjes. Vittnar nu ett sådant förfarande från vägringamännens sida om statemannavishet? Om nu verkligen meningen vore, att den stora omorganisationsplanen skall utarbetas, hade icke det vittnat, jag vill ej säga om statsmannavishet, utan helt enkelt om vanligt praktiskt förstånd, ifall firman Posse, Key Å C:i sagt: vi vilja gerna anslå tre gånger 3000 rår årligen till befrämjande af de löpande ärendenas skyndsamma och skickliga handläggning inom civildepartementet, på det att dess chef må beredas större ledighet från dessa ärenden och i stället kunna sysselsätta sig med det omorganisationsförslag, som vi önska? Förbemälde herrar i utskottet äro samtlige jordbrukare i större och mindre skala, hr Key har till och med varit föreståndare för en landibruksskola. Om någon af dem vill omorganisera och grundligt förbättra sitt jordbruk, månne han då för åstadkommande deraf börjar med att minska arbetskrafterna? Det vore åtminstone ett särdeles ovanligt, ja rent af enfaldigt förfaringssätt. Om nämnde herrar i stället sör att äta och dricka till hr Björnstjerne Björnsons ära, hade läst på egen hand, eller åhört hans Brudeslaatten, så skulle de gjort bekantskap med den der fantegutten Kuut, hvilken sedan han mottagit gården Tingvold till brukning, snart bringade upp den till tredubbel afkastning mot förr, emedan han genast använde hvad ingen för havde haft — Driftskapital. De nämnde herrarne ha dock endast beundrat hr Björnson, men ingenting lärt ens af detta orakel, och då är det lätt förklarligt, hvarföre deras verksamhet i den oftanämnda frågan tagit en riktning, som angifver, att deras omdömessörmåga åtminstone icke är myeket skarp, isynnerhet när den, som nu var fallet, bortkrånglas af partihänsyn eller förvirras af åtrån efter det onämnbara. Å Utom de här förut omnämnda utskottsledamöterna var det endast hr Jöns Pehrsson, som förordade anslagets icke-beviljande. De understöddes icke ens af hr Danielsson, hvilken visar goda anlag såsom talare i den gröfre stilen. Deremot uppträdde hrr Grenander, Dickson, Ehrenborg, Hedin, Clairfelt, frih. Fock, Kolmodin, Carlön och Åstrand emot utskottets hemställan. Diskussionens gång i öfrigt torde redan förut vara Göteborgspostens läsare bekant. En omständighet må dock särskildt påpekas — den framhölls af hr Hedin — nemligen att hr Key, på samma gång han var en bland de verksammaste skådespelarne i 4prickningensfrispektakel, varmt lofordade civilministerns benägenhet för reformer i förvaltningen. Äfven andra statsutskottets i diskussionen deltagande ledamöter täcktes loforda civilministern, och jag tror nästan, att hr Jöus Pehrsson gjorde sammaledes. Hr civilministern hade två gånger ordet, första gången genast då den ofta nämnde punkten föredrogs; då yttrade han sig utan att! i anförandet inlägga någon skärpa, han visade då endast det oberättigade i det slut, hvartill utskottet kommit; men i det senare anförandet, framkalladt af statsutskottsledamöternas yttranden, inlade hr statsrådet både pepper och salt i tillräckliga doser. Det visade sig vid voteringen, att firman Posse, Key C:i icke förmådde sammanhålla landtmannapartiet; åtskilliga tillhörande detta i handlade nu sjelfständigt, och röstade således ! icke efter order, hvaraf föliden blef, att för den k. propositionen afgåfvos 81 röster, för utskottets hemställan 91 röster: således den minsta majoritet som landtmannapartiet under i denna riksdag haft att uppvisa. Voteringen utföll följaktligen ioke så tillfredsställande som den ofvannämnda firman påräknadt; priekningen gick ej efter önskan. Utsigterna för en minister Posse, med hr Key såsom någon slags befattningshafvande inom densamma, äro således fortfarande mörka;