Göteborgsposten – 6 mars 1873, sida 1

tar efter att få höra, hvad eder farfar har att säga er. Jag är hitskickad för att föra er till honom. Miss Floyd såg på förvaltaren med en trotsig rynkning på sina vackra ögonbryn och gick derefter fram till bordet, i det hon likgiltigt yttrade: — Min farfar hor låtit mig vänta i många år. Han skall nu få vänta på mig en timma. Watchley, var god kalla hit någon af betjeningen att passa upp mig. — Men, min bästa miss Floyd, inföll Grimrod bestört, hans — eder farfar skall bli ursinnig. Han är den punktligaste menniska i verlden. Hans vilja är häri huset den högsta, och äfven ni måste underkasta er den. Jag försäkrar er, att ni skall göra er sjelf skada, om ni börjar på det sättet. Jag beder er, miss Floyd — Den unga damen rynkade ännu en gång trotsigt ögonbrynen och afbröt honom i högdragen ton med följande ord: — Ni glömmer er, mr Grimrod. Ni skulle göra mig en stor tjenst, om ni behagade ihågkomma skilnaden mellan eder ställning och min; var god förolämpa mig ej genom att ånyo tilltala mig på sådant sätt. — Hilda, utbrast mrs Watchley hastigt, mr Grimrod är eder farfars förste förvaltare och förtrogne vän. Ni skulle handla riktigast, om ni äfven sökte göra honom till eder vän. Låt mig bedja er följa honom till eder farfer. Ni kan ej vara för mycket skyndsam eller nitisk i att befordra odert eget bästa, Hildas. Eder farfar har ett förskräckligt humör och är sannolikt mera böjd för att hata er än älska er.