Göteborgsposten – 3 mars 1873, sida 1

det tillkonmer K. M:t ensam att lagstifta. Denna tal. deltog icke i angreppen mot lagbyrån och yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Rubenson ansåg initiativet till lagförändringar böra tillkomma regeringen, redogjorde fullständigt och opartiskt för lagbyråns verksamhet, som han ansåg fullt tillfredsstäl-. lande och ville derföre bibehålla densamma. Hr Carlea talade äfven för anslaget till lagbyrån, men yrkande nu som tillförne på en lagberedning. Om än de ofta nämnda grefvarne, nu förbrödrade genom samma tro och samma sträfvande, njöto den glädjen att draga hela landtmannapartiet med sig vid voteringen — hvilket för öfrigt var en lätt sak, då frågan för detta endast gällde att rädda20,000 rdr — så beröfvades dem dock den glädjen att på ministerbänken se justitiestatsministern under det de talade. H. exc. Adlercreutz hade blott en kort stund före sammanträdets början mottagit ett telegram med underrättelsen, att hans gamle vördnadsvärde svärfader plötsligt aflidit; den sorgliga tilldragelsen inverkade naturligtvis icke på de grefliga ajaxarne; men den hade tillföljd, att statsrådet Berg fick upptaga stridshandsken i justitiestatsministern ställe. Lugnt och värdigt upptog hr statsrådet till bemötande allt det, som kunde från statsrådsbänken besvaras. Att de personliga anfallen mot justitiestatsministern icke vidrördes, torde knappt behöfva sägas, men att hr. staterådets argumeuter icke påaktades af majoriteten, torde än mindre behöfva framhållas, medan för det ovanantydda ändamålets vinnande en prickning på förhand oåterkalleligt var besluten. Och noga räknadt hade grefvarne Posse och Sparre icke behöft anstränga sig hälften så mycket som de gjorde för att vinna en seger, hvilken utom partiet ej förskaffar dem några lagrar, men desto flera inom partiet, möjligen väl dyrköpta ändå.