Göteborgsposten – 28 februari 1873, sida 2

tillräcklig tid på er för att resa i qväll. Kan ni ej se att jag dör af otålighet? Jag har förtroende till eder skicklighet och edert tålamod. Använd så mycket penningar ni vil. Sexton år sedan! Hon kan vara död. I fall så skulle vara, måste ni skaffa mig noggranna uppgifter rö rande hennes död och allt som stod i förening dermed. Är hon vid lif, gift eller ogift, en bondflicka till sitt yttre eller en dame, så för henne till mig! Telegrafera till mig från hvarje plats der ni stannar. Jag vet att jag skall hata henne, om hon lefver, för det Arlynska blod, som flyter i hennes ådror; men hon är min arftagerska och jag måste hafva henne hit. Jag måste se den varelse, som skall efterträda mig. Gå! Väl kävnande sin principals sinnelag, och att det ej vore tjenligt hvarken att tveka eller dröja, gick förvaltaren, och under det han skyndade till sitt eget hem för att göra sig i ordning för den hastiga afresan, mumlade han för sig sjelf i en ton af triumf: — Stunden är kommen — något tidigaro än jag väntade — men den har kommit! Jag reser, lord Waldemar för att bringa hem eder arftagerska! Eder arftagerska — ha, ha, ha! III. I öfverensstämmelse med lord Waldemars hefallning, afreste hens förvaltare Grimrod samma afton från Yorkghira för att eftersöka den unga föräldralösa arft verskan.