Göteborgsposten – 28 februari 1873, sida 2

samt slutligen den föregifna orättvisa, som skulle ligga deri, att de städer, som ej deltaga i landsting, disponera 145 af er inkomst, som till icke ringa del beredes dem af landsbygdens bränvinssupare, det är hufvudsakligen dessa lyten, som anses följa med den bestående ordningen, men som kantänka skulle bortfalla derigenom, att man lade hela skatten på tillverkningen. Anledningen dertill, att förslaget hvarje gång rönt så betydligt motstånd, torde till ej ringa del böra sökas deri, att här verkligen föreligger en af dessa stora frågor, som statens lagsiittning aldrig torde vara i stånd att fullständigt lösa utan biståndet af enskild patriotism och enskildas menni-kovänliga offer af omtanka, tid och möda. ; I F j L Man torde inse, att så verkligen är törhållani det, och man vill icke skjuta ifrån sig det så behöfliga stödet af ansedda och uppoffrande samhällsmedlemmars oegennyttiga samverkan, en samverkan, som inom mer än en kommun visat sig i bög grad gagnande, men som kane skulle vara förspilid eller kanske helt och hållet uteblifva, om man lät hela den handelsvinst, geomoenu på många orter helt och hållet lemnas till kommunen, öfvergå på enskilda händer. Den af hr v. Koch förutsatta utdelningen, blir dessutom ingen full ersättning för kommunerna, då det är antagligt, att afsättvingen at bränvin vid stigande folkmängd skall blifva större och vinsten, som tillfaller staten, ökas i samma förhållande som kommunens förlust, eftersom ersättningen skulle beräknas efter medeltal af vinsten under åren 1868—72. Med hvad rättighet staten kan tillegna sig en sådan vinst, våga vi icke afgöra; att den icke bör göra det, är klart för avar och en, som vet, hvad kommunerna kunna uträtta med de medel, som stå till deras disposition, då med en stigande upplysning måste följa höjandet af samhällsandan, förmåga att bedöma vigtiga samhällsangelägenheter och ett lifligare behjertande af medmenniskors ve och väl, som förstummar egennyttan. Man bar talat om, att de enskilda minutörerna och utskänkarne kunde underkastas en mera noggrann kontroll än bolagen. Vi förstå icke, hvarföre ej bolagen, der så behötves, kunde underkastas samma kontroll. I hvarje händelse må man se sig väl före, att man icke qväfver den brodd till samhällelig filantropi, som på detta område kan fiuna god utsigt att lyckas vida bättre än statens kentrollanter, man må sätta till aldrig så många, vore det ock en vid hvarje krog eller vid hvarje disk i bränvinsmagasinerna.