Göteborgsposten – 26 februari 1873, sida 1

2AAA — svenskt i ren förtjenst, eller med andra ord: man hade fått 8500 4 på sina penningar. Ni är nyfiken att få veta, huru detta gått till. Välan, ni har ju redan hört, att frågan gällde svenska stenkol och i följd deraf torde det underbara måhända förefalla er mindre underbart. Det gamla Skåne visar sig ju plötsligt vara ett nytt Kalifornien, ett förtrolladt guldland från Tusen och en natt, ett strålande Eldorado för alla spekulanter, det vill sålunda säga för 94-delar af vår tids menniskor. I gamla tider reste onklarne till Kalifernien eller Australien ech återvände hem som nabober, nu går det mycket beqvämare till: nu köper man sig helt enkelt kolgrufvor i Skåne. De påpekade 8500 9, ba helt enkelt uppstått derigenom, att det nybildade stora Stenkols-aktiebolaget i Stockholm för bearbetande af de skånska kolfälten inköpt det område som mina affärsmän på kafet egde och betalt det så rundligt, att hvarje aktie på 400 rdr sv. gaf i inkomst omkr. 35, 000 rdr sv. I trots af denna glänsande prolog till det blifvande skånska Stenkola-skådegpelet, tyckes man dock här nere hysa en viss fruktan för att den sista akten i detta oförmodadt skall visa sig få en mycket tragisk utgång; under alla omständigheter rycker man ännu på axlarne och håller sig tillsvidare till sina egna kinesiska, japanesiska, hvitbets-, drosk-, renovationsoch Gud vet hvilka andra aktier. Man har rent at ej tid till att köpa de danska papperen, ty snart sagdt hvar enda dag uppdyka nya danska aktiebolag, som lofva den spekulerande allmänheten, om just icke 8500 9, så dock någonting ditåt. Företagen utpuffas på det mest lysande sätt genom praktfulla beräkningar och alnslånga annonser, särdeles genom de sistnämnda, ty ändtligen har man äfven i Köpenhamn upptäckt att amerikanarne i sjelfra verket ej ha så alldeles orätt, när de påstå, att den vises sten finnes gömd i det enda lilla ordet: Annonesrak. Det är isynnerhet försäljarne af Soxodent och af Brama LIifs-Elizir, som gjort denna upptäckt, men derföre inbringa dessa båda artiklar måhända millioner om året. Nu är det dock att märka, att Köpenhamn som annonsstad ännu endast ligger i sin linda, och det kan ju derför också hända, att man understundom följer amerikanarnes exempel i så stor skala, att man till slut blir nödsakad till att sjelf utvandra till andra sidan af Atlanten och der praktisera konsten. I dessa dagar har detta varit händelsen med en af Köpenhamns mest bekanta annonsörer, jernhandlare Luxenius. Hans specialitet var egentligen skridskor; hvarje morgen förvånade ban i alla tidningar allmänheten med de sinnrikaste puffar för ech teckningar af sina varor, och i fjor visade det sig, att hans plan var fiffigt uttänkt, han blef en celebritet och sålde på halfannan månad omkr. 10,000 par skridskor. Men i år spelade vintern honom ett elakt spratt. Kölden infann sig ej, isen lade sig icke och menskligheten kunde följaktligen ej gå på skridskor — och så blef han sjelf tvungen att gå ifrån det hela, nödgades göra en mindre lycklig konkurs och öfverflytta sina bopålar till Amerika. Och på så sätt blef det till slut hr Luxenius ensam, som denna vinter kom på det hala. Det är emellertid ej endast affärsmännen, som blifvit ryckta med af det moderna effektmakeriets hvirfvel, inom nästan alla förhållanden kastar man sig hufvudstupa i den. Så är bl. a. förhållandet med teatrarne. Den k. teatern — hvarest, i förbigående sagdt, nyligen gass ett litet original-lustspel: ÅEt Svar, hvilket långtifrän motsvarade allmänhetens förväntningar — den k. teatern har sin Bertrand de Born. Som förut omnämnts, besitter detta stycke en ej ringa fond af poesi, men ändå är det väl knappast detta, som stycket har att tacka för den i sanning oerhörda lycka, det härstädes har gjort. Ty man misstar sig nog icke, då man påstår, att det isynnerhet är det ytterst effekttulla staffaget och den i sin helhet glänsande uppsättningen (så måste till exempel såväl dramatiska scenens som balettkärens unga primadonnor t. ex. göra statisttjonst) som bländat åskådarne till den grad, att de dagar då stycket uppföres affischerna redan på morgonen innehålla följande obs.: Alla biljetter äro utsålda! Afven sekondteatrarne erbjuda för närvarande två stora effektstycken. På Folketeatern är det hr Michael Bruun — efter kammarrådet Langes död styresman för nämnde teater och, som bekant, före detta scenisk instruktör vid teatern i Kristiania, hvilken uppträder som författare. Han har förut med framgång dramatiserat åtskilliga romaner och