Göteborgsposten – 26 februari 1873, sida 1

miljen Arlyn, men blifvit såld af unge squire Arlyns far. Ärlyn önskade att återköpa denna egendom, och squire Floyd önskade äfven att äga den. Båda bjödo höga summor för den, men Floyd, som var rikare, öfverbjöd sin granne och ökade med denna egendom sitt redan förut stora gods. Arlyn, harmsen och sviken i sina förhoppningar, hade sökt och funnit ett formfel, som blifvit begånget vid egendomens öfverlåtande af hans far till den person, af hvilken Floyd köpt den, och på grund deraf hade han inledt en rättegång, som i åratal pågick med ursivnig ifver och stora kostnader för båda parterna, men omsider slutade till förmån för Floyd. Den senares öppet ådagalagda glädje öfver sin triumf ökade ännu mer bitterheten af hans antagonists nederläg. Allt ifrån den dagen hade den ene undvikit den andre, såsom man undviker en pestsmittad; den ene hado kallat den andre för en samvetslös skurk och de hade båda sökt att på mångahanda sätt skada hvarandra och bringa hvarandra i vanrykte. Allt efter som deras år tilltogo, öfvergick, såsom vi nämnde, fiendskapen i ett oblidkeligt och vanvettigt hat, en passion så mycket mer förfärlig som den ej fick tillfälle till något egentligt utbrott. Sedan squire Arlyns unga hustru dött, började det gå utföre med honom, såsom det heter. Han hade en stark passion för kapplöpningar, hade ett stall för racehästar och utgaf ofantliga summor för att förskaffa sig sådana, ehuru det aldrig var exempel på att de vunno pris i de kapplöpniagar, hvari han lät dem deltaga. Denna olyckliga passion hade till följd, att hans förmögenhet min