Göteborgsposten – 25 februari 1873, sida 1

———— Weston fick vara med utmärkte sig för en sådan trängsel af gäster, att han måste nöja sig med att gå utan att ha fått så mycket som en enda liten blick af sin värdinna och slägtinge. Men han tröstade sig med föreställningen, att han vunnit i socialt hänseende på sin kusins upphöjelse, och han hade det nöjet att gång efter annan mottaga en anhållan från någon af sina egna bekanta, att han skulle söka utverka lady Stanmores inflytande för den eller den saken. Det var en klen tröst, men det var dock något. Dessutom hade han sia villa i Norwood, sina hästar och sin affär, som alltjemt förkofrades. För somliga gynnade varelser här i verlden tyckes lifvet endast vara solsken. Ingen skugga hade förmörkat Clevedon Hall allt sedan det fasansfulla mordet på Hubert Harcross, nya anledningar till glädje hade tvärtom uppstått. Späda röster ljuda glädtigt och små fötter trampa nu Clevedons korridorer. Sibyl Clevedon har blifvit Sibyl Hardwood, och hvarannan dag kommer hon med sina barn från Tunbridge Wells för att låta dem leka med Georgies. Öfversten är öfverlycklig i sin egenskap af morfar, och de små trifvas förträffligt med honom på Bungalvw. Brierwood, som Richard Redmayne genom sitt brott för alltid förverkat, har öfvergått i en främlings händer. Det gåfvobref, genom hvilket han öfverlemnat Bulrush Meads åt sin broder James, har bevarat denna egendom