Göteborgsposten – 24 februari 1873, sida 1

vid er pulpet, era journaler och er kopiepress, Weston, om ni så behagar, men våga ej tala om mina sorger. Detta var ganska hårda ord för Weston Vallory, som trott att hans väg låg ganska lätt och beqväm för honom nu sedan försynen i sin visdom aflägsnat det största hindret, Hubert Harcross. Han lemnade sin kusin nedslagen men ej förtviflad. Augustas ord och sätt hade varit föraktfulla till en outhärdlig grad; men då en qvinna är uppretad kan hon säga hvad som helst, och han hade kanhända något förhastadt erbjudit sitt deltagande. Sakerna skulle utan tvifvel framdeles se helt annorlunda ut. Han skulle iakttaga en högdragen tillbakadragenhet och under någon tid ej visa sig för Augusta, tills denna förblindade qvinna skulle upptäcka att den man, som alltid varit nyttig för henne, genom sjelfva vanans makt blifvit nödvändig. Han begaf sig tillbaka till sin byrå, arbetade ihärdigt och motsåg med hoppfullt tålamod den dag då Augusta och hennes förmögenhet skulle bli hans och hela det ståtliga hushållet vid Nastodont-orescent böja sig för honom osh erkänna honom såsom sin husbonde. Med ett sådant hus och en sådan hustru samt dertill den stora affären, som en gång måste bli uteslutande hans egen, hvad mer af denna jordens goda skulle han väl kunna önska? Han var alltså tålig och stark i sitt hopp under någon tid. Det var derföre med stor öfverraskning han en vacker morgon erfor af mr Vallory senior, att Augusta stod i begrepp att sälja sitt praktfulla boheg vid Mastodon