Göteborgsposten – 24 februari 1873, sida 1

— — : Sedan centern i första punkten med mycket lätt hand berört försvarsväsendets ordnande och i eitt uttalande derom redan inlagt ett halft löfte, som landtmannapartiet nog skall taga fasta på till framtida bruk, rycker den fram i andra punkten med programmets piece dhonneur, grundskatternas afskassande medelst småningom skeende amortering af det kapital de representera, utan särskilda nya tillskott af de med dessa skatter nu betungade. Erkännas bör, att denna punkt är särdeles fyndigt formulerad, då centerns åstundan är att komma i vänskapligt törhållande till Andra kammarens majoritet, dock utan att allt för hårdhändt slå sina ärade valmän för pannan, ehuru de i alla händelser ingenting kunna göra, icke slå igen, förr än vid nästinfallande riksdagsmannaval. I centerns ofvan citerade yttrande begagnas icke det anstötliga ordet Åafskrifning: der talas om det kapital som grundskatterna representera och om Åsmäningom skeende amortering af detta kapital. Alla känna nu för tiden, huru ett kapital amorteras, och många, som läsa andra budet i centerns program, skola tvifvolsutan resennera så: vilja skattejordsegarne amortera det kapital, som grundskatterna representera, på samma sätt som jordegare amortera det kapital, som de i en hypoteksförening erhållit, så allt för gerna, ty staten får då efterhand ett kapital, som kan göras räntebärande och hvilket lemnar staten en årlig inkomst metsvarande grundskatterna. Men så är alldeles icke meningen. Äfven inom centera är man besluten för en sådan eftergift, hvarigenom staten på ifrågavarande amortering skall göra betydlig kapitalförlust, till direkt tördel för ekattejordsegarne. Huru stor denna förlust skall bli, d. v. s. huru mycket amorteringen, egentligen afskrifningen, skall utgöra, aktar sig naturligtvis centern att angifva, och landtmannapartiet likaledes, detta väl vetande att mesta vigten nu ligger derpå att göra centern till ett complement åt sig vid förestående voteringar. Men hurn nu förklara, att centern i grundskattefrågan har intagit en så för sina valmän påtagligen ogynnsam ställning och, man kan väl säga det, trasslat in nig? Jo, det låter lätt förklara sig. Centern har många utmärkta egenskaper; många af dess ledamöter äro så fullkomliga, att de skulle kunna bli statsråd, troligen konseljpresidenter till och med, men för närvarande äro de nästan renonce på en för representanter absolut nödvändig egenskap: det politiska modet. Redan mot slutet af förliden riksdag, då frågan om grundskatterna förekom, visade sig, att med stadsrepresentanternas politiska mod var det på upphällningen, men då gick det naturligtvis icke an, emedan nya val förestodo, att förändra signalerna-. Landtmannapartiets agressiva uppträdande med anspråk, hvilka naturligtvis växa till i samma praportion som motståndet aftager, har gjort centern hufvudyr af förskräckelse. Gud vet, huru många hundratusen man fullt utrustade med revolvers, centern föreställer sig svara bosatta på de svenska skattehemmanen och färdiga att vid första vink af Andra kammarens majoritet tåga hit upp, för att utfärda ett pronuneiamento; men centern har emellertid ansett absolut nödvändigt, isynnorhet under en sådan situation som den närvarande, att slå sig på läran om tillmötesgåender; och mera önskar icke landtmannapartiet, som gerna utför Gorgonernas roll, om blott centern af skräck förstenas. Men dessa talare i tillmötesgående ha naturligtvis en ganska svår roll att utföra. De talare, tillhörande centern, hvilka bittills uppträdt i grundskattefrågan, hafva visligt afhållit sig ifrån att vidröra rättsgrunden för grundskatternas afskaffande. Den ende talaren, hr Treffenberg, som bestämdt påstod, att någen sådan rättsgrund icke förefanns, skyndade man förklara icke tillhöra centern, ech professor v. Schoultz, som sade sig i afseende på rättsgrunden vara tveksam, har i centerns organ erhållit, jemte en lindrig varning, attesten att ricke kunna anses hafva genom sitt uppträdande ådagalagt något affall eller något politiskt vankelmod, emedan han i föreliggande frågan icke tillförene uttalat sig. Men emedan rättsgrundsfrågan acke kan expedieras som en öfvervunnen ståndpunkt, har man nödgats desto kraftigare slå omkring sig med ordandet, att grundskatternas afskaffande är Åmed billighet och landets sanna fördel förenligt. Så har nu senast Stockholma Dagblad gjort, hvilket likvisst nödgats erkänna, att grundskatterna, ekonomiskt taget, erhållit karakteren af räntor, hvilka så sammanvuxit med jorden, att deras aflyftande ovilkorligen måste