Göteborgsposten – 18 februari 1873, sida 1

Cöteborg d. 18 Februari 1873. Det är eget nog, att frägan om vår skogsskötsel, ehuru den aldrig varit allmänt uppfattad såsom brännande och följaktligen blifvit oupphörligt undanskjuten, likväl varit så i hög grad egnad att väcka lidelserna till lit och det hetsiga lynnet till hänsynslösa utbrott, att verkligen få frågor kommit de stridiga meniogarnas förfäktare att skjuta så långt och så hejdlöst öfver målet. Vi minnas från barndomen, buru gubbarna Obarius och Segerdahl inför en föga talrik läsarekrets gingo hvarandra rätt tappert in på lifvet lånande betydelsefulla bilder, såsom spelorre och rackelhane, från skogslifvets idylliska interiör. De hade då råkat ihop med anledning af frågan om företrädet af de olika hushällningsmetoderna blädning och traktbuggning, en tvist som sedan fortsattes af en och annan halftysk forstman ex professo och de exklusiva traktbuggarne. Alltifrån den tiden har skogsfrågan alltid varit retsam; ja ännu helt nyligen har ett vid domstol anhängiggjordt och omsider afgjordt skogsmål gifvit anledning till så väl enskilda tillvitelser som allmänna betraktelser och framkallat en täflan mellan den opåkallade hätskheten och det opäkallade sjesket, vid hvilken de täflande stundom kommit i on så tremendous pace, att de — våga vi fullfölja bilden? — sprängt banan. För en lugn betraktelse af skogsfrågan, sådan den för närvarande ställer sig, må det väl icke anses olämpligt att välja till utgångspunkt skogestyrelsens berättelse för 1876, äfven om man icke bestrider, att sagde styrelse icke kan vara fullt pålitlig i allt. Hvad vi emellertid kunna antaga, är, att styrelsen genom den angifna berättelsen verkligen lemnat en hel del faktiska upplysningar, som kunna tagas till grund och ledning för statens åtgörande för förekommande af en skogsförödelse, som kunde medföra menligare följder än blott och bart en tillfällig förminskning i den nationalrikedom, som ligger i våra ekogar. Det synes äfven, som om de motionärer vid nu pågående riksdag, af hvilkas motioner i skogsfrågan vi varit i tillfälle att taga kännedom, skulle hvar på sitt håll i skogsstyrelsens berättelse söka stöd för de förslag de hafva framställt. Bland dessa motionärer finna vi längst fram på den ena sidan i Första kammaren frib. Sprengtporten. Friherren utgår från skogsstyrelsens uppgift öfver åverkan särskildt inom törsta inspektionsdistriktet — Norrbottens och Westerbottens län — och från samma styrelses anmärkningar, att endast undantagsvis en ordnad ekogshusbållning förekommer i Norrland, att vid de användbara vattendragen allt virke, som kan finna afsättning, utan hänsyn till framtiden afverkas och att skogar försäljas på 8 å 10 års afverkning ofta utan bestämmande af minimidimensioner på afverkningsbart träd. Motionären töreslår på grund af den förstnämnda uppgiften, att bevakningspersonalen å statens skogar, särdeles de norrländska, måtte ökas och att till de ökade utgifterna härför måtte beredas tillgång af inflytande skogsmedel. På grund af skogsstyreleena andra här anförda anmärkningar föreslår motionären, att i allmän lag må stadgas, att absolut skogsmark, äfven om den eges af enskild man, ej må afverkas annat än under vissa vilkor och med särskildt förelagd skyldighet att återbringa full växtlighet på det afröjde. Derjemte påpekas behofvet af särskildt stadgande rörande skyldighet att efter laga skifte åstadkomma återväxt å afröjd mark och — för öfvervakande af samma skyldighets fullgörande — af anmälan hos kgs befallningahafrande, då rättighet till afverkning på vissa år försäljes. Iotorimavis, till dess allmän skogshushållningen blir införd, föreslås exporttull på smäckrare virke och slutligen, att särgeribetjeningen liksom landtmätare må anses skyldig att mot stadgad ersättning gå enskilde tillbanda vid skogshushållningens ordnande och skogens vård. Vi vidgå gerna, att vi redan länge tänkt oss möjligheten deraf, att staten nödgades i vissa fall ingripa i den enskildes rätt att efter behag förfara med sin skogsegendom. Den kontroll, som motionären här förutsätter såsom möjlig, torde dock blifva törburden med högst betydliga utgifter, då den naturligtvis måste utsträckas derbän, att statens tjenstemän icke blott öfvervaka kartläggningen och bestämmandet af hvad, som må anses som absolut skogsmark ), utan äfven se till att hushållningspla) Motionären använder icke det af os8 för korthetens skull hegaanade nititrvaket ahsalnt ekaocemarl