Göteborgsposten – 15 februari 1873, sida 5

an vid middagstiden hemkommit, fann han hustrun änga död i källarsvalen. Inför Glanshammars häradsrätt hölls tisdagen d. 1 januari vidare undersökning angående hustruns : ödsorsak. — Widegren och Eriksson voro till dena undersökning inkallade och berättade Widegren ervid att hustru Hake lördagen d. 26 oktober innearit i hans butik i Arboga och dervid tillgripit en lletröja, samt derpå aflägsnat sig. Emedan hustru lake varit en ständig kund hos honom, tänkte han j att hon velat stjäla tröjan, utan reste derför i ällskap med Eriksson ut till Hakes hemvist på sönlagen för att erhålla betalning af hustru Hake. Tillrägad i en vänlg ton om hon ej förliden gårdag lömt betala en ylletröja, hade hon förnekat att hon agit någon ylletröja och emedan hennes man ej var emma reste de sin väg utan att på något sätt gewom hot eller prejeri skrämma henne. Påföljande isdag hade Hake kommit till Arboga och medhatt en bomullströja, och ehuru Widegren erkände sig ej lafva förlorat någon sådan, utan i stället en ar He, tog han likväl betalt af Hake för tröjan med rdr. Stadsfiskalen Eriksson instämde uti Widegrens berättelse. Då Widegren af domaren uti en något skarpare ton tillfrågades om allt uti hans berättelse var öfverensstämmånde med sanningen och om han med vittnen kunde styrka att hustru Hake tillgripit en ylletröja uti hans butik, svarade han derpå ja, men öfverfölls derpå af en svimning och störtade framstupa på dombordet. Upphjelpt på benen igen, blef han etter en liten stund likblek, började hättigt darra, samt afsvimna ånyo och måste af åklagaren samt stadsfiskal Eriksson utslåpad ur tingssalen. — Förhandlingarne afbrötos på några timmar, hvarefter Widegren, åter förekommen, förständigades att, jemte Eriksson, å nästa i häradet infallande lagtima ting, vid vite af 50 rdr för dem hvardera, iakttaga personlig inställelse, och då jemväl vara försedd med bevisning om hustru Hakes hos honom gjorda tillgrepp. Orsaken till de påkomna dåndimparne? tillskret han den starka värmen uti tingssalen, som var till trängsel uppfyld med nyfikna åhörare, men nog tyckte referenten, att värmen i rummet på eftermiddagen var många grader högre än på förmiddagen. En illbragd af nedrigaste slag omtalas på följande sätt från Hör af Lunds W:d: I sagde by bor en supig skomakare, känd för ett våldsamt och obändigt lynne, hvilket redan flera gånger fört honom i konflikt med lagen. Han hade det oaktadt funn en qvinna, som icke afskräcktes att med honom kny ta aktenskapets band. Att dessa emellertid icke allt ud äro ljutva, fick hon nogsamt och ej så sällan erfara. Hon hade vid jultiden födt ett barn, men denna omständighet, som eljest plär inverka godt på de husliga förhållandena, afböll icke mannen frän att fortsätta sitt stormiga lefnadssätt. En afton för ej så längesedan inkom i hans stuga en riskkamrat, skräddare till yrket oca inbjöd skomakaren att i sitt sällskap begifva sig till en gård i grannskapet, der något slags gille hölls, och der alltså tillfalle till eyederqvickelse fanns. Oaktadt hustruns böner följde skomakaren med, men under vägen till gillesgården berättade skräddaren, hurusom under det skomakaren i hemmet gjorde sig i ordning att gå med och derunder en stund varit ute ur stugan, han af hustrun fått uppbära förebråelser, för det han sökte locka ut mannen på äfventyr, samt att hon bedt honom gå till det uppgifna stället ensam, isynnerhet som mannen nu flere dagar å rad Åvarit ute och rumlat. Mannen-skomakaren hörde på detta och behöll det i minnet samt menade, att hustrun vid hans hemkomst nog skulle få veta, hvad det ville säga att blanda sig i hans affärer. Efter en natt tillbragt med superi och skoj, kommer fram på morgonen skomakaren till sitt hem, rusig och oregerlig. För att visa sitt husbondevälde och straffa hustrun för hennes obefogade omsorger, tager han fatt på henne och bearbetar med en ekepryl hennes arma kropp så, att flere stora hål på armar, ben, hutvud och andra kroppsdelar deraf uppkommo. Men ej nog dermed. Sedan han slagit henne så mycket han orkade, kastar han henne och det späda barnet in i en skrubb, der de få ligga i flere dagar, hustrun allt emellanåt undfägnad med upprepade misshandlingar och nära nog utsatt för att af svält och slag uppge andan. En dag kommer mannen, åter illa ansatt af fylleriets demon, och vill med en hoftång söka draga tungan ur munnen på sitt offer, för att genom dess afklippande betaga henne möjligheten Satt sladdra i onödank. Emellertid lyckas dock den stackars hustrun att till en början afvärja detta, och sedan mannen mot vanan glömt låsa dörren till fängelset och fallit i sömn, släpar hon sig ut till ett grannfolk och omtalar de rysliga dåd, för hvilka hon en veckas tid varit utsatt. Hjelp anskaffas och med nästa bantåg föres den arma varelsen lill lasarettet i Lund, der hon nu åtnjuter behöflig vård. Af dem som der sett henne, beskrifves hennes sargade kropp som det mest förfärliga att skåda. Den onaturlige mannen är ändtligen fängslad och förvaras inom lås och bom, för att snart undergå ransakning inför Frosta häradsrätt.