Göteborgsposten – 14 februari 1873, sida 1

dess Pierrots och polichinellar äro oftast mera tröga och stela än lofligt är och Debardeurerna ha för längesedan upphört att visa sig viga och lediga. De politiska maskerna äro. förbjudna, och belägringatillståndet skall i år likasom i fjor lägga hinder i vägen för alla dylika anspelningar. Sjelfva fastlagsoxen lärer i år slippa att visa sig i högtidlig procession, och för beundrarne af gamla seder kommer svart endast att återstå midfasto-karnavalen, tvätterskornas bekanta festdag, som hittills ingenting kunnat hindra, ej ens sjelfva kommunens tyranniska regemente. . Teatrarne spela, vare sig mordpjeser eller annat, för ständigt fulla hus och för dem är således säsongen lysande. I öfrigt kan dock detta icke just sägas vara fallet, ty inom den förnäma societeten är föga lit. En stor del af de rika familjerna har stannat på sina gods, andra bo i Versailles, andra åter lefva indraget i afvaktan på kommande dagars eventualiteter. De rika utländska familjerna, särdeles amerikanarne och engelsmännen, som befolkat det nya präktiga qvarteret omkring nya operan, ligga i år i stället i vinterqvarter i Nizza, Cannes eller Pau, den spanska kolonien omkring Arc de Triompho de PEtoile är fulltaligare än någonsin, men lefver mest inom sig och mindre storartadt än förr; och sjelfva diplomatiska kårens föter inskränka sig till några officiela middagar. De höga embetsmännen, både civila och militära, uppbära lika väl nu som under kejsaredömet, högst betydliga anslag för deras representationskostnader (marskalk Mac Mahon t. ex. har 6000 francs i månaden), men göra föga eller intet bruk deraf. Ministrarnes salonger, med undantag af utrikesministerns, äro icke ofta befolkade, och sjelfva presidentens mottagningar äro icke öfverdrifvet lysande, säger man. Hr Thiers, som begriper allt, förstår sig naturligtvis äfven på mottagning och ger personligen sina föreskrifter rörande alla bordets detaljer åt sin kock, hvilken det är absolut förbjudet att följa de stora mästarnes i den culinariska vetenskapen traditioner. Presidenten ser hvarje dag vid sitt bord ett mindre antal gäster, men det heter att dessa små hvardagsmiddagar allt för mycket erinra om la cuisine bourgeoise, simpel husmanskost, för att vara rätt gauterade af dem, som få den äran att dit bli inbjudna. Politiken är ewmellertid parisarnes förnämsta nöje, och det artar sig icke till att komma att utsina. Den lille borgaren, såsom Thiers kallade sig under sitt sieta samtal med trotiomanna-utskottet har, oaktadt den modesta benämning som ban gifvit sig sjelf och oaktadt sina hofsamma och artiga uttryck, talat ungefär så som. han vore den tjugonde konungen af sin dynasti och försvarade ett sekelgammalt prerogativ mot rebelliska undersåter. Det var frågan om, under hvilka betingelser presidenten skulle ega rätt till sitt euspensiva veto samt till uppträdande och intervention i kammarens diskussioner. Summan af saken är att Thiers icke vill tillåta några vilkor alls, och det hade man väl kunnat gissa förut. Kommissionen har emellertid arbetat i sitt anletes svett och med fullkomligt god tro att kunna åstadkomma något slags konstitutionela garantier. 2 Nu ser hvar och en, att det hela endast varit ett eapegelfäkteri å presidentens sida och att denne alldeles icke är sinnad att tåla några som helst inakränkningar i ein arbiträra makt, utan endast låtsat hålla med majoriteten en tid bortåt för att ha dess understöd. Också är förbittringen inom högern gränslös. Situationen målas för öfrigt fullständigt i ett uttryck, som tillskrifves presidenten sielf, (om med rätt eller orätt, vet jar ej, men Jag antager det senare). Hvad de ha brådtom, våra vänner i högern, skall han ha sagt; jag har en smula narrat dem, det är sannt, men de vilia inte lemna mig tid att göra samma sak med venetern! Sättet kan nog vara godt — för den som narrar, men stor politik kan det ej kallas, isynnerhet under de alvarliga omständigheter hvari Frankrike befinner sig, och så länge går krukan till brusnen... Det ser också ut som om ett alvarligt oväder drager sig tillsammans öfver Thiers hufvud. Det är sannolikt att detta kommer att utbryta med anledning af den nya handelstraktaten med England, hvilken i den nyare ekonomistiska skolans ögon skall bli ytterst olycksbringande för den franska industrien. Detta är icke någon trång politisk fråga, hvari det ännu en gång skall lyckas presidenten att eätta venstern emot högern såsom han för ett år sedan fyndigt gjorde i afseende på råämnes-beskattningen. De ledamöter af vanstern gom den gän