att någonting låg under det der; men jag visste ej ott det var någonting af så allvarsam art som detta. Mr Rufnell, polismannen, kom i det ögonblicket in med en min så vigtig att det ej var svårt se att han hade någon stor nyhet att meddela. — Jag tror nu att jag fått nyckeln till hemligheten, Rufnell, sade sir Francis utan att närmare betrakta honom. — Verkligen, sir? Ja, ja, det är nog troligt ; men jag har fått mannen, svarade mr Bufuell. — Huru, ni bar funnit — — Jag har honom, sir; åtminstone har jag fått hans bössa, hvilket är ungefär sak samma. Den sannskyldige är Joseph Flood, er egen groom, och vi ha fått så klara bevis emot honom som hvilken jury som helst skulle kunna önska sig. XLII. Richard Redmayne begaf sig på bemvigen förtviflad öfver att han utgjutit en oskyldig mans blod. Bördan af hans brott hade kännts ganska lätt för honom så länge han trott att att det varit hans dotters trolöse älskare som han afdagatagit. I hans omdöme hade den handling Ran begått ej ens framställt sig som ett brott; den hade ej varit annat än en rättmätig och giltig hämnd. Men att ha tagit lifvot af en man som aldrig gjort honom något ondt — att ha utgjutit oskyldigt blod! Det var någonting helt annat, och bördan af detta olycksbrin