Göteborgsposten – 14 februari 1873, sida 1

gen läto förmå sig att uppoffra sina frihandelsgrundsatser, ha i allmänhet sått höra hårda ord nog derom från sina valmän i de stora industriela städerna och våga sannolikt ej, vid tanken på de i år förmodligen inträffande omvalen, att på nytt låta jemka med sig. Centern, både den högra och venstra, är nåstan utan undantag anhängare af srihandeln, och högern kommer att rösta med den förra, om ej annat så för att göra Thiers förtret. Der erbjuder sig således ett godt fält att slå ett politiskt slag. På tal om dessa ämnen, kan det vara skäl att säga några ord om en sak, som här varit föremål för någon uppmärksamhet, men som för en gren af den svenska ivdustrien är af ännu större betydelse, nemligen införseln af de svenska strykstickorna. Jag känner ej hvilken framställning den franska regeringen gjort på diplomatisk väg för att åstadkomma en sådan förändring i den svensk-franska handelstraktaten, att de svenska strykstickorna skulle komma-att draga en tull vid införseln, motsvarande den förböjda produktionsoch försäljningeskatten inom landet; det är emellertid bekant, att ett sådant försök blifvit gjordt, ehuru det naturligtvis icke lyckats. Sedan numera stryksticksfabrikationen i Frankrike blifvit ett statens monopol, men på samma gång importen af svenska (äfvensom österrikiska) strykstickor på grund af de bestående traktaterna, ej kan törhindras, så lärer första följden blitva, att staten eller dess koncessionär måste åtaga sig sjelf försäljningen at den utländska produkten, för att derigenom undvika en tarlig konkurrens med underbjudande i pris. Men den andra följden blitver också, att de svenska fabrikanterna, i stället för att genom mellanhänder försälja sin vara, finna en atnämare för hvilka qvantitoter ds erbjuda hos evafvelsticks-byråu eller hvad den bör kallas (la vregia des allumettes), hvilken sorterar under finansministeriet. Hittills ha endast våra eäkerhete-st.ckor varit kända i Paris, men under dessa törhållanden synes det lika naturligt, att äfven de vanliga billiga stickorna skola kunna säljas; de äro i alla händelser vida bättre än de vanliga franska, som efter det nya priset i detaljhandeln gälla 10 centimes eller c:a 7 öre för 150 stycken. Vinsten, äfven med beräkning af fraktkostnaden, bör således bli ganska ansenlig.