Göteborgsposten – 13 februari 1873, sida 1

borde dock komma ihåg att jag aldrig varit i Kent förrän jag i förlidet år kom hem och att jag aldrig låtit porträttera mig förr än du skulle ha mitt porträtt. På min ära, Georgie, vårt hemlif kommer ej att bli särdeles lyckligt om du ofta skall visa en sådan misstänksamhet. Några minuter senare kände sir Francis Clevedon någon benägenhet för att bli ond och Georgie började urskulda sig samt försäkra sin man att hon aldrig tviflat på honom, ej för ett enda ögonblick. Men — men hon hade varit mycket olycklig, och den förskräekliga menniskan hade förefallit henne så positif, hade tyckts ha så goda grunder för sin anklagelse, och miniatyrporträttet var en fullständig bild af hennes älskade Frank. — Det var kanhända den stackars Harcross porträtt anmärkte sir Francis. — Nej det var mycket för vackert och mycket för ungt. — Men det var måladt då han var fem år yngre ser du Georgie, och just derföre kanhända det var litet emickradt. — Må vara sade Georgie betänksamt men det var ditt ansigte som såg på mig med drömlika blickar. Oh Frank, tänk hvad jag måste hafva lidit. — — Då måste du verkligen ha tviflat på mig Georgie, och det var ett brott — äktenskapligt högförräderi. Men för himlens skull säg mig allt som rör denne Redmayne och hans anklagelse. Nyckeln till detta mord torde ligga just deri. — Jag vet att han var förskräckligt ond, svarade