Göteborgsposten – 11 februari 1873, sida 1

— ——7— var också icke taxeradt till mer än 8000 rdr. Naturligtvis måste man djupt beklaga hemmanets olycklige egare, kanske ifrågasätta om det har någon egare alls, i alla händelser antaga, att det ofta ombytt egare och att den ene efter den andre lemnat det utarmad, fallande fattigvården till last, samt att det utgör en trogen bild af vanskötsel, tillföljd af det höga, all inkomst uppslukande skattebeloppet. Idel misstag! Det har i många år varit i samme egares hand, det skötes utmärkt väl, det lemnar en hög afkastning; år 1870 höjdes dess taxeringsvärde till 12,500 rdr, och egaren skulle ganska säkert icke vilja sälja det för dubbelt detta belopp, minst nu då jernvägen skall gå fram i grannskapet. För att utröna, om ett hemman är för drygt beskattadt — att sådana fionas är otvifvelaktigt, men äfven att deras antal är långt mindre, än man vill göra troligt — är det ej fog att beräkna afkastning, brukningskostnad 0. d. med ledning af oftast otillförlitliga, stundom afsigtligt missledande uppgifter, utan man skall känna hemmanets areal, åkerns och ängens beskaffenhet, dess läge närmare eller fjärmaro från afsättningsorten o. s. v. Till dess en sådan utredning skett — och mot anställandet af en sådan skall naturligtvis ihärdiga invändningar göras — är dock obestridligen vida fördelaktigare att hossamt påyrka grundskatternas afskrifning, om icke af andra skäl, så åtminstone för att göra det parlamentariska samlifvet drägligt. Motivoringen erinrar om den bekanta åtgärden, som åtskilliga stater — deribland Sverige — vidtogo, då de erlade en viss tribut till Barbareskstaterna.