Göteborgsposten – 11 februari 1873, sida 1

Första kammaren fordrar, att srågan om försvarsväsendet först skall ordnas på ett fullt tillfredsställande sätt. Då skall man få höra andra toner anslås. I de förvärfvade provinserna äro grundskatterna en obetydlighet, men indelningsverket ganska betungande; i de öfriga provinserna är förhållandet omvändt. För att åstadkomma den absolut nödvändiga sammanhållningen inom landtmannapartiet måste dess ledare ihärdigt påstå, att grundskatterna och indelningsverket samtidigt och gemensamt skola afskrifvas, och att början dermed genast skall ske; men derpå kan Första kammaren omöjligt gå in, emedan försvarsväsendet då aldrig blefve ordnadt. Prof. v. Schoultz lade mycken vigt på grundskatternes atskrifning till jordbruksindustriens nytta. Om denne talares åsigter rörande indelningsverkets olämplighet i militäriskt afseende, inhemtade under den tid ban var anställd vid ett värfvadt, ständigt i garnison liggande regemente, icke äro solidare, än de åsigter hav uttalat rörande den jordbruksindustrien tillkommande fördelen af grundskatteasskrisningen, så tynga de förra sjäderlätt i vågskålen. Visserligen vore det en obestridlig fördel för jordegarne, om de betriades från alla vid deras jord fästade gravationer eller om de med ett ord sagdt vore skuldfria, och jordbruksindustrien skulle stiga ofantligt, derest alltjemt det öfverskott, som jordbruket lemnar, sedan brukningskostnaden afgått, blefve till jordens ytterligare fruktbargörande användt. Men äfven om en drakonisk lag i dag utfärdades af innehåll, att alla jorden vidlådande gravationer i form af onera eller inteckningar dödades — och mera kunna väl ej jordegarne rimligtvis fordra —; så skulle det icke dröja längre — och knappast så länge — än tills jorden kom i andra egares händer, förr än den åter blet med skuld graverad, en skuld, som måste törräntas, såvida man ej samtidigt med den först nämnda afskrifningen utfärdade en supplementar lag af innehåll att jorden ej vidare fick med skuld under någon torm gravoras. Man kan dock i afseende på dessa åtgärder fråga: när skall ellt detta ske? Och enda svaret torde blifva: på den yttersta dagen, då denna verld tager en ända.: Botraktar man åter saken enkelt och praktiskt — hvilket, det erkännes villigt, faller sig ytterst svårt för ensidiga vetenskapsmäv — så visar sig i alla provinser inom riket, att jord med grundskatter skötes lika väl och lomnar lika god skörd som jord utan grundskatter, och att det är fullkomligt detsamma. om till exempel en skattejordsegare betalar 100 rdr i ränta årligen till kronan eller om en frälsejordsegare betalar ett lika belopp årligen i ränta till hr X. för ett af honom försträckt och i jorden intecknadt lån; twen så oll vida är den senare jordegarens ställning svårare, att hos honom kan hr X. uppsäga och utkräfva kapitalet. Vidare är det ett obestridligt faktam — obekantskapen dermed vill jag ej föra prof. v. Schoultz ill last — att skattejorden, och företradesvis den på hvilken största grundskatten hvilar, blifvit mera styckad, innehafves at flora egare, än den privilegierade jorden, just derföre att den förra kan forvärfvas med ett relativt mindre kapital, och det måste väl erkännas vara en obestridlig fördel, att jordstyckningen uuderlättas, då äfven familjer med ett ringa ka pital kunna bli jordbrukare på egen mark. Derjemte visar ersarenbeten ötverallt här i landet, att just under de perioder, då penningeställningen varit mest tryckt, har antalet skattehemmansdelar, som exekuiift försälts, varit både relatift och absolut mindre, än det antal hemman eller hemmansdelar af privilegierad natur, som underkastats samma procedur. Vore det sannt, som så ofta säges — på riksdagen, der mycket löst tal föres — att skattejord finnes så onerad, att den kuvappast bär mer än brukvingskostnaden ens i medelmåttigt goda år, huru då törklara att under de sista 30 åren, och oaktadt de svåra missväxterna, ändå intet enda hemman blifvit skattevrak? Huru förklara, att till och med de hårdast grundbeskattade bemman, hvilka sägas lemna intet öfverskott, när kronan fått sitt och brukningskostnaden gäldats, ändå kunna vara belånade i hypoteksföreningar eller hos enskilda personer? Vid grundskattekomitöns betänkande är en tabell vidfogad, upptagande de högst och lägst beskattade hemmanen inom hvarje län och öfverst på tabellen förekommer det drygast onerade hemmanet i hela riket: n:r 1 Asker ett mantal, beläget i Näs socken Bro härad Upsala län. År 1862 uppgick räntan och kronotionden å detsamma till rdr 479: 27; det U i i i