Göteborgsposten – 10 februari 1873, sida 2

let var med Metz under sista kriget. Det heter härom i motiverna till de förhandlingar, som förts i den på kejsar Wilhelms befallning nedsatta kommissionen under kronprinsens ordförandeskap: Det resultat, hvartill man kommit, kan sålunda sammanfattas: 1. Att några större centralpunkter för landets försvar måste upprättas; 2. Att många af de nuvarande fästningarne kunna i följd häraf indragas; 3. Att för de fästningar, som upprätthållas, en genomgående förbättring af befästningsarbetena och utrustningen verkställes. Främst må befordras anläggandet af detacherade verk, artilleristisk förstärkring af refflade kanoner, tillökning af krigskrutmagasinerna, ammunitionsreservoirerna och de bombfasta lokalerna för manskap och förråder, en förbättrad betäckning af de redan bestående lokalerna af detta slag samt undanrödjandet af andra brister i fästningarnes motständskratt. samma skala som för dessa föremål begäras medel till ejöplatserna och kustfästningarne (endast härtill äro neml. 25 mill. bestämda), och nödvändigheten af denna bevillniog blir utförligt motiverad. Hela det belopp, Preussen vill i anledning af de under sista kriget gjorda erfarenhetsrön utgifva till besästningsarbeten, utgör således, den redan beviljade summan till Elsas-Lotbringen inberäknad, 96 mill. thlr. Häraf komma på sydoch sydvestgränsen (d. v. 8. fästningarne i Elsas-Lothringen, Rastadt, Ulm och Neisze) 30,7 proc., på nordliga delen af vestgränsea (Mainz, Koblenz och Köln) 10,9 proc., på nordgränsen, der det hufvudsakligen är fråga om kustbefästnivg, (Memel, Pillau, Danzig, Kolberg, Swmeminde, Stralsund, Freariksort, Sönderborg och Dyppel, Nedra Elben, Nedra Wesern och Wilhelmshaven) 27,6 proc., på ostgränsen (Königsberg, Thorn, Posen, Kistrin och Glogau) 26,6 proc., på det inre at landet (Spandau) 4,6 proc. I motiverna framhålles, att den begärda summan af 68 mill. thlr må beviljas hastigt och att härtill finnes enligt rikslagen af d. 8 juli f. å. ett belopp om 1!(7 milliard fros (400 mill. thlr) disponibelt. Ang. de fästningar, som skola nedläggas, är det icke afsigten att genast slopa sästningsverken med stora kostvader, utan man vill tillsvidare endast genom bryta vallarne vid portpassagerna och öfverlemna åt de ifrågavarande städerna sjeltva att besörja det öfriga. Det redan befästade Köln, som är en sior, folkrik stad (c:a 130,000 innevånare), i stark utveckling och stort behof af utvidgning, skall ombildas till en fästning af forsta rangen. Härtill begäres en summa af 9,159,000 thir, hvaraf 753,000 thlr skola begagnas ull forufikatoriska och artilleristiska anläggningar, 1,300 000 thir till kanoner och ammunition samt 310,000 thlr till expropria tion af nödig jord. Förarbeten göras redan, euligt hvilka den nya vallgördeln skall skjutas så långt ut, att den icke kan i en beräk nelig framtid skadligt hämma staden. I förening med vallgördelus uttörande skola trenne större fästen å 600 000 thlr uppföras, nio mndre fästen å 450.000 thlr, sju större mellanbatterier å 120.000 thlr och sju mindre mellanbatterier a 60,000 tolr. Alla dessa anläggningar skola uppföras på så stort afstånd trån den nya vallgördeln, att en belägringshär icke kan med sina kanoner nå staden, innan den genombrutit befästningskedjan. Fästena skola genom underjordiska telegraflinier sättas i förbindelse med hvarandra inbördes och med hufvudfästningen, hvarvid man antager, att försvaret skall ansenligt vinna i styrka. Skildringarne från det nu af arbetsinställniog och sträng vinter hemsökta Sydwales i England äro hjertslitande. Stora svärmar af tiggande qvinnor vandra från hus till hus och tigga om bröd. De annars så kraftiga och lifiga arbetarne från jernvorken smyga med sänkta bufvuden och bleka ansigten omkring. Allt, som kunnat pantsättas, har redan vandrat till pant ånekontoren; illa skyddar den tunna och nötta klädningen mot den plötsligt inträdda kölden. Det oaktadt visar sig ännu ingen utsigt till att arbetet skall bli åter upptaget. Jernarbetarne skulle nog gerna vilja det, men så länge kolarbetarne, hvilka erhålla veckounderstöd från sina yrkesföreningar, hålla i sig med etriken, sakna jernhyttorna bränsle, och det är omöjligt för såväl arbetsgifvare som arbetare att åter upptaga det afbrutna arbetet, Vi kunna svårligen göra oss ett begrepp om allt det oskyl digt åsamkade elände, som häraf framkallas, och det är omöjligt att beräkna, huru länge detta tillstånd kan fortfara, utan att menniskorna drifvas till förtviflan och till af förtviflan framkallade handlingar. Äsven denna kolgrufvearbetarnes stora strike har emellertid ledt till ett ganska stort resultat. Det menskliga snillet har redan va rit framme och erbjudit arbetsgifvarne tillfälle att göra sig af arbetarre mera oberoende än hittilla. Så har en mekanisk ingeniör uppfunnit en maskin för utbrytning af stenkol ur grufvorna, hvilken i den grad sparar menniskokraften, att i stället för de 300, 000 arbetare, som hittills arbetat i kolgrufvorna i Sydwales, hädanefter endast omkring 50,000 skola behöfvas, eller ungefär en sjettedel. Mot kapitalet kunna arbetarne kämpa genom att sjelfva medelst pennivgsamlande göra sig till kapitalister för att genomföra en strike; mot menniskosnillet strida de fåfängt, och detta anilla handlar 3 MmäanLIIHhAÄfene tranat