Göteborgsposten – 10 februari 1873, sida 2

hade skyndsamt blifvit utplånade, guirlander, draperier och dekorationer nertagna, hopsamlade i högar och bortburna. Den mördade marnen låg deruppe i den sängkammare han innehaft såsom gist och en bädd hade blifvit anordnad för hans hustru i det angränsande toilettrummet. Här satt hon allena — orörlig som en bildstod och med ett ansigte lika hvitt som det hvilket låg doldt under en duk i nästa rum — sstt med händerna liggande öfver knät och ögonen stirrande i rymden. Lady Clevedon hade erbjudit sig att hålla henne sällskap under denna dystra natt, hade med tårar i ögonen bönfallit om att få vara i hennes närhet. — Käraste mrs IIareross, låt mig blott få vara hos er, hade hon sagt. Jag skall ej trötta er med något tal; låt mig blott sitta vid er sida. Men Augusta hade -kkat på hufvudet och gifvit tecken åt sin kammarjungfru att svaera den utanför dörren stående lady Clevedon å hennes vägnar. Tullion. kammarjungfrun, kunde hon fördraga i sin närhet, liksom hon skulle ha fördragit en hand, en varelse hvars närvaro eller frånvaro ingenting hade att betyda. Hon hade sett houom läggas på bädden vid midnattstiden hade, stått lugut bredvid medan läkarne undersökte hans sår, hade i så beslutsam ton vägrat att aflägsna sig ur rummet, att de varit nödsakade underkasta sig hennes vilja och låta henne stanna. När allt var gjordt, vandrade hon fram och tillbaka mellan rummen eller satt tyst, liksom nu, lik en menniska förvandlad till marmor. Huru djupt, huru innerligt hade hon ej älskat honom! Hon hade