Göteborgsposten – 8 februari 1873, sida 1

lutan, cittran, mar goliaen och guitarren trädde i harpans ställe. i början af 1700 talet kom harpan åter till heders och år 1720 uppfann en tysk harpist Hachbruäcker enkel-pedalharpan, som hundrade år derefter, 1820, förbättrades af Sebast. Erard i Paris, hvilken inrättade sin dubbelpedalharpa bå double mouvement) sålunda, att hvar och en af de 7 pedalerna kunde nedtryckas i två afsatser. Denna harpa är stämd i B:tonarter från kontra-Ces till fyrstruket Fes; då Ces-pedalen nedtryckes förändras alla toner af detta namn till C och vid andra tryckningen till Cis och så vidare å de ötriga pedalerna. Denna sinnrika mekanism medför bl. a. att harpan kan spelas i alla tonarter. Det instrument, hvilket hr Sjödn med mästarens färdighet trakterar, är en äkta Erard, för ej längesedan af honom inköpt i Paris, då hans äldre instrument under en resa i Norge förstördes. Vi behöfva ej orda om förträffligheten af den unge konstnärens spel, den beundran detsamma i onsdags uppväckte var endast en återklang af de många triumfer han från sina många konserter i inoch utlandet skördat. Portugal, Spanien, Stora Britannien-, Frankrike, Tyskland, Italien ha åt honom bundit lagerkransar, och då han slutligen som utlärd och erkänd mästare återvände till sitt fosterland, har detta öfverallt, der han uppträdt, bragt honom sin varmaste hyllning. Adolf Sjödn är, säger en af hans många biograter — den som till hans väl lyckade bild i Svalan, N:o 11 1872, fogat en vältalig karakteristik — född i Sollefteå år 1843 och började, kommen till Stockholm, hos fru Paulive Åhman utbildandet af sina ovanliga konstgåfvor samt fortsatte sedan sina studier hos Å. E. Pratts och derefter i utlandet. Vid sina uppträdanden i Europas flesta hufvudstäder (hvarvid bl. a. kung Luiz af Portugal utnämnde honom till sin kammarmusiker) har han, enligt pressens öfverensstämmande yttranden, öfverallt vunnit fullt erkännande säsom en konst när af högre ordning och ej mindre för den personliga aktning och välvilja, som hans anspråkslösa karakter så väl törtj-nar. I sin karakteristik af hans konstnäreskap yttrar samme skildrare sannt och träffande: Den vanlige konsertvirtuo-en söser endast bemäktiga sig instrumentets yure effskter och känner intet annat syfte än att dermed bända, men konstnären söker ett hogre mål. Bland de få, som på ett mera ideeit område uppfatta sin konst, som förstå att väcka do andröster, hvilka slumra inom instrumentet, har Sjödn eröfrat sig en framstående plats. Sjödns teknik som harpvirtuos är beundransvärd; men genom detta yppiga blomsterregn af ar peggios, af blixtsnabba passager, tramlyser alltid en tanke af betydelse, en känsla rik på uttryck och framför allt denna åder af ädel poesi, som går igenom det hela. Harpans äldre och modernare litteratur har han grundligen genomforskat och derutur valt allt, som kan utgöra föremål för en så smakfull talang. Ej blott namnen Krumphols, Nadermann, Ob-rthur. Pratte, Parish-Alvars m. fl. synas på häns repertoire; äfven Seb. Bach har för honem upplåtit sin rika verld af djerfva och fantastiska tonformationer och den storartade violin-bourröen utgör i hr Sjödåns harparrangement ett af hans effektfullaste konsertnummer. Vid den enda konsert som hr Sjöden härstädes gifver, å elementarläroverkets festsal i afton, utför han alla sina favoritnummer: den ofvannämnda Bachs-bourreen, legend at Oberthur, den walesiska medeltids-marschen, stor konsertfantasi med orkesterackompagnement af Zamara, fantasi öfver svenska folkvisor af honom sjelf samt ett musikaliskt kuriosum, en Concert för harpa, at sjelfvaste fader Händel. Programmet upptager derjemte ouvertyrer af Mendelssohn och Reinecko samt tvenne topstycken af Bargiel, samtlige utförde af Musikföreningens orkester, hvarjemte en högt värderad musikälskare biträder med sången till attonstjernan ur Tanohäuser, samma stycke, hvars utförande vid Musikföreningens första abonnementskonsert å Nya Teatern, d. 15 sistl. januari, vann så lifligt och rättvist erkännande. Vi önska på det uppriktigaste att konsertgifvaren äfven här på platsen måtte röna det erkännande från allmänhetens sida, som ligger i ett mycket talrikt besök. Det entusiastiska bifallets erkännande är någonting, som faller af sig sjelft. Nya Teatern har i ÅKusin Jacques fått upp ett stycke, som intresserar, förnämligast genom den äkta franskt lediga och qvicka dialogen, ty sjelfva plananläggningen smakar nog mycket af Sardous Nos sntimes. I titelrollen är hr Wagner fullkomligt på sin plats; han pointerar sina bitande repliker på ett i hög grad förträffligt sätt och framställer fullkomligt den karakter, som författaren åsyftat. Sak samma med m:ll Rylander, hvilken som den gamla mamsellen också har en glansroll. De ötriga uppträdande bidraga genom ett godt samspel till att ge lif åt den dock mera skizzerade än fullt färdiga taflan. För öfrigt instuderas å nämnde teater Solen sjunker, hvilken väntas redan i nästa vecka och Hamlet med hr Ahlström i titelrollen. Vidare gifves med benäget biträde af allmänheten nästa lördag Un ballo in maschera, d. v. 8. den första och utan tvifvel enda maskeradbalen för säsongen. För dem, hvilka ej sjelfva låta sy sig sina kostymer, anteckna vi att hr G. E. Sommar, Östergatan N:o 30