skap. Då vi hittills endast fått göra en helt flyktig bekantskap med detsamma, kunna vi, för vår del, rörande detta sällskap tillsvidarelendast anteckna att sällskapets primadonna, m:ll Hilma Schagerlund, hvars första steg på tiljan för ej många år sedan togos under hr Selinders ledning, nu vuxit upp till en blomstrande skönhet, begåfvad med dramatiska anlag, af hvilka mycket torde under en god ledning kunna goras. Sällskapet har, utom den dramatiska, äfven en lyrisk och en balett-afdelning, hvilka vi båda hört mycket berömmas; särskildt ha vi af personer, hvilkas omdöme vi akta, förnummit uttryck af den största belåtenhet för det sätt, hvarpå det täcka sångspelet Den lilla Sångfågeln utfördes sistl. torsdag. Dessa båda afdelningar få sålunda ersätta de i dramatiskt hänseende, särdeles på svärdssidan, förekommande bristerna. Denna tidnings Hvarjehanda-afdelning innehöll igår en notis om en nyligen i Luleå afliden 88:rig qvinna, som ända till dagarne före sin död åtnjöt den bästa helsa. Samma notis återfanns i en i går midd. hit anländ landsortstidning, hvari den dock i slutpunkten genom ett förargligt semikolon fått följande lustiga lydelse: Åttatioåttaårig, frisk till alla sinnen, så frisk, att hon till och med fjorton dagar före sin död kunde utan glasögon sy och laga sina kläder, utan den ringaste brist; (der ha vi det!) hvad hörselförmåga beträffar, egde hon den sällsporda lyckan att vandra hädan med en fullständig och oskadad tandrad. Att vandra hädan med en ffullständig och oskadad tandrad kan visserligen i och för sig sjelf vara trefligt nog, men något bevis på god hörselförmåga är det då bestämdt icke! Hör på, kära bror, du kan gerna göra mej den tjensten att skrifva någonting om mej i tidningen! yttrade en gång en teatertöreståndare vid sin ankomst till en stad åt en god vän bland varulfvarnes slägte. Mycket gerna, svarade denne helt fryntligt, ljag ska göra hvad jag kan för dej och din trupp i — rättegångsoch polissakerna, ty det är min afdelning. A ——— qc— —— — ——