Göteborgsposten – 8 februari 1873, sida 1

Veckokrönika. Tiden är glad. — Man får på pelsen. — Utläggning af en inbjudning. — Skämt äsido! — Musikföreningens konsert. — IIarpisten Adolf Sjöden. — Hans konsert i afton. — Nya Teatern. — Maskeradbalen ar nära! — Mindre Teatern. — Hvad ett semikolon kan göra. — Anekdot. Tiden är ond, tycka somliga, hänga på hufvudet och se gudsnådliga ut. Vi för vår del tycka tvärtom att tiden är ganska lustig, att icke säga morgonfrisk. Hvem skulle för några tiotal af år tillbaka väl ha vågat öppet uttala den åsigten, som väl mången understundom inom sig hyst: att vissa personer ibland äro yra i mössan, hvem dristat sig att efter ett stadsfullmäktigeval i offentligt tryck påyrka, att samhällets angelägenheter måtte af vederbörande behandlas på ett mera betryggande sätt, än som vid valtillfället blifvit ådagalagdt, hvem slutligen djerfts hysa betänkligheter att teckna aktier i ett bolag grundadt på den smånätta summan af 9 millioner rdr, för att i stället liksom låta påskina att det stycke, som vissa direktörer med stora fonder till sitt förfogande ämna sätta i scen, skulle komma att ha elägttycke med Moderna Vinglare?? Men så går det verkligen till i vår nuvarande småroliga tid. Kungliga svenska postverket, stadsfullmäktige i Wenersborg och Rönne stenkolsaktiebolag äro alla Åute och gåi tidningarne på ett för samtlige Åvederbörande utan tvifvel föga angenämt sätt. Vi antaga för troligt att alla dessa betrakta tidningsekrifvare i allmänhet och några isynnerhet som Åvarulfvar?, hvilka enligt den gamla nordiska folktron vore söner af Loke hin onde och en jätteqvinna. Dädan äro alla ulfvaslägten komna-, heter det i ett forntida qväde om det ondas upphof. Men egendomligt nog tyckes den stora allmänheten rätt ofta — och ej minst i ofvan antydda trenne fall — hysa en viss böjelse för att tjuta med ulfvarne. Och ändå såg inbjudningen till stenkolsaktiebolaget så innerligt inbjudande ut! Att en Skogman erbjuder en riklig ersättning för gskogssköflingen, sådan den nu bedrifves, är ju fuilkomligt i sin ordning, på samma gång som tillvaron af de båda Dufvorna — en svensk och en tysk — på ett fint sätt antyder att fast det är frågan om stenkol, dock ingen kolsvart fågel sjunger på gren. En Fischer kan desto mindre antyda något 5siskande i grumligt vatten som företaget ju bl. a. afser att göra Rönne-ån djup och klar. Skulle man slutligen antaga att Akrell — eller, som ättens stamfar, den skicklige läkaren, skref sig: Acrel — härleder sig från frauska ordet acre. som betyder plogland, så har man ju redan deri en ljuflig och glad antydan om de 20,000 tunnlanden, hvarpå aktie-egarna ha att bygga sina förhoppningar om guld och gröna skogark. Skämt åsido, så torde väl ingen verklig fosterlandsvän vija förneka, att stenkolsfrågan i alla möjliga afseenden är en af de mest brännande frågorna för vårt lands framtid i ekonomiskt hänseende, ty här gäller det, ej afskaffandet utan anskaffandet af grundskatwer icke till millioners utan till milliarders värde. Frågan torde derföre ej tåla vid att af allvarsmännen inom svenska tidningspressen alltför skarpt och omildt behandlas; man riskerar då lätt, att densamma för ännu några sekler blir afskrifven under det att skatterna dernere i det tysta djupa förgätves lingta efter aflösning. Göteborgs Adresskalender för 1873 har under veckan utkommit och företer ungefär samma ganska rediga och praktiska uppställning som på senare åren utmärkt kalendern Nytt för året äro: en minneslista upptagande hvad en sannskyldig och pligttrogen somhällsmedlems frid tillhörer under tio af årets månader samt Göteborgs utgiftaoch inkomatstat för år 1873. Boken bör, utan vidare, kunna rekommendera sig sjelf. De offentliga nöjena ha under veckan täflat med de enskilda i omvexling och behag. Främst bland de förstnämnda — de sistnämnda, hvilka nog skulle kunna ge ämnen till mer än en krönika, drista vi oss ej ens antydningsvis vidröra — sätta vi med fog Musikföreningens konsert å Nya Teatern sistl. onsdag, en konsert, hvartill våra musikannaler ej innehålla många motstycken, Tviflare saknas, som bekant, aldrig, då det är fråga om en god saks framgång och många voro väl de, hvilka spådde allting utom godt för Musikföreningens sträfvanden. Vi ville nu endast önska, att hvarje sådan Thomas ville med egna ögon och öron öfvertyga sig om att föreningen i den unge anföraren och hans djupa leder funnit krafter, hvilka tillsammans bildat ett kapell af så fortrinlig beskaffenhet, att det väl kan tåla jemförelse med vida manstarkare och mera namnkunniga orkestrar i inoch utlandet. Oaktadt åbörarekretsen i onsdags var ganska betydlig fanns dock tillräcklig plats för ganska många. Måtte man dertöre vid nästa konsert finna hvarenda plats på amfiteaterns första bänkar, i andra och tredje raderna upptagna af en dylik omvänd Thomas! Vid denna konsert lät hr Adolf Sjöden för första gången Göteborgs allmänhet höra de vackra tonerna från sin vidtberesta, vidtberömda och mångomskrifoa harpa. Det fordras en så solid talang som hr Sjödåns för att i konsertsalen åt detta instrument bereda en fullständig framgång. Sedan urminnes tider