Göteborgsposten – 7 februari 1873, sida 2

var att det skulle hända på sir Francis Clevedons födelsedag. — Hans födelsedag, ja, sade Richard Redmayne med ett kort skratt; jag tror ej alt han skulle ha gjort så myeket väsen of sin födelsedag om han kunnat ana att den äfven skullo bli hans sista dag. — Herre Gud, mr Redmayne, huru kan ni säga så? Hvarföre skulle den vara hans sista dag? Jag förmodar ni menar att det skulle vara den sista dag på hvilkan han ämnar att gifva oss en sådan traktering, eftersom den fest han tillställt slut-de på ett så olyckligt sätt att hans vän dervid blef mördad. — Hans vän mördad! Hvad menar ni? Det var sir Francis Clevedon som blef skjuten i går qvöll. — Sir Francis Clevedon ! Herren bevara oss, mr Redmayne, hvad kan ha ingifvit er en sådan tanke? Jag har väl aldrig sagt något om sir Francis? Gud förbjude det! — Ej om sir Francis? Ni måste vara tokig, qvinna. Det var sir Francis. — Käre mr Redmayne, det måste vara ni som ej är vid era sinnen, sade mrs Bush. Jag har aldrig talat en bokstaf om sir Francis, det vet jag. Det var en vän till honom som blef dödad, en gentleman från London. Richard Redmayne gick långsamt bort utan att yttra ett ord. Var han verkligen tokig i dag eller hade han varit tokig förliden qväll, hade hans ögon bedragits? Lika säkert som han nu lefde hade han sett ansigtet i miniatyrporträttet vändt emot sig i det klara månskenet, sam