Göteborgsposten – 6 februari 1873, sida 1

likväl, sedt ur riksdagens synpunkt, för närvarande i främsta rummet. Om de vilkor, som böra föreslås å ena sidan och hvilka som böra antagas å den andra, lärer diskussionen hufvudsakligen hafva vändt sig, under de enskilda öfverläggningar, som hittills hållits af de olika riksdagsfraktionerna. Ått sätta i fråga om det öfverhufvud är rätt och klokt att upphäfva grundskatterna, eller att de skulle aflösas genom särskildt tillskott af de skattskyldige, anses numera tillhöra en öfvervunnen ståndpunkt. Man vill ej längre höra talas om aflösning; afskrifning inom kortast möjliga tid, är det som man nu med större utsigt till tramgång än någonsin söker att genomdrifva. Det är med den saken, sade en person härom dagen, som sagan berättar om Tarquinius och de sibyllinska böckerna: ban tyckte summan var för stor för alla nio, men måste till slut betala samma summa för bara tre, sedan den obevekliga Sibyllan uppbrännt de andra sex. Landtwännen inom Andra kammaren, hvilka senast i lördags afton hade en öfverläggning i ämnet, torde väl icke ännu fullt bestämt sig för hvilken fälttågsplan som skall töljas; men otvifvelaktigt är, att deras position nu blifvit mycket starkare än vid senaste riksdag, sedan motpartiet inom Andra kammaren redan vid riksdagens början tillkännagifvit, att det öfvergifvit en del af sina förut försvarade förskausningar. — Diskussionen i lördagens sammanträde i Andra kammaren vid remiss af några motioner i grundskattefrågan, bar än ytterligare ökat tillförsigten hos grundskatternas fiender: man hörde dem efteråt med skäl yttra sin belåtenhet öfver att de icke behöfde deltaga i striden, som för deras räkning fördes skarpt nog emellan vedersakarne sjeltva, af hvilka somliga, ehuru de tillhörde samma parti, den s. k. centern, voro sins emellan at så skiljaktig opinion, att det bådar föga godt för den blitvande sammanhållningen. I och tör sig voro både hr Treffenbergs föredrag, deri han uttalade sig för det politiskt kloka att gifva vika och hr Werner Ericsons tal, hvari en annan mening uttrycktes, båda utmärkta prof på stor förmåga att yttra sig; men gåtvo, liksom hr von Schoultz3 mera patetiska vältalighetsprof, tillsammans just ingen bild af enighet. Man tyckte sig se att centern, af brist på andra flyglar atv ställa sig emellan, skapat åt sig sjelf sin venster och höger. Första kammarens afgjordt moderata hållning, dess tillmötesgående tendens, som nu äfven erkännes at hrr landtmän i Andra kammaren, bidraga till sannolikheten att denna riksdag beslutar sig sör att taga ett afgörande steg för lösningen af grundskattefrågan. Man tror sig veta att Första kammaren är beredd att genom några förtroendemän, personer af stort anseende i båda kamrarne, söka åstadkomma en kompakt ; opioion af alla sansade riksdagsmän, för hvilken ytterlighetsifrarne och de, som endast önska hålla frågan öppen, såsom en sensationsfråga, måste böja sig. Liksom vid månget föregående tillfälle, stöder den utom riksdagen stående fosterlandsvännen sina förhoppningar om en god utgång isynnerhet på Första kammarens upplysta omdöme och politiska sans. om centerns program ger anledning till anmärkning för en elasticitet, hvilken somliga kalla slapphet, så bör det i alla bändelser medföra det goda resultat, och detta var väl också ett hufvudsyfte, att ställningen mellan landtmän och stadsrepresentanter blir mera amikal och den förra animositeten tillsvidare åtminstone bragt till tystnad. När om lördag diskussionen angående de hvilande grundlagsändringarne förekommer i kamrarne, förmodas det också att en fråga, som gäller mycket för åtskilliga af våra småstäder, icke skall gifva anledning till någon lifligare strid eller till yttringar af ovilja mot stadsintresset från landtmännens sida. icke hafva egen jurisdiktion, skola i fråga om riksdagsmannaval räknas till landet. Från förra riksdagen har man ett godt omen för förslagets antagande deruti, att ingen enda talare i Andra kammaren, Sparre, hade något att anmärka mot ändringen, och br grefven gjorde icke heller något yrkande på ogillande, han tyckte endast, att paragrafen, då den en gång skulle omredigeras, borde få en tydligare lydelse, så att man kunde veta, hvilka kommuner skola anses vara städer och hvilka köpingar. Öfriga hvilande grundlagsändringar äro: att erkebiskop och biskopar skola väljas i den ordning kyrkolagen stadgar i stället att det förut hette med hvilkas val förhålles efter förra vanligheten ; att endast en statsminister utnämnas; att chefen As een En at dessa grundlagsändringar afser nemligen borttagandet ur riksdagsordningen af stadgandet, att städer, hvilka i i i i I i i I utom grefve E.,