Göteborgsposten – 6 februari 1873, sida 1

— Ja med svanhagel. — Ni har ej rättighet att stryka omkring här med laddad bössa. — Har jag ej? Har ni någon rättighet att stryka omkring bär utan bössa? Jag tjenar här på stället, är sir Francis Clevedons egen groom och har rätt att vara här när jag behagar. — Ej med den der bössan. — Huru kan ni ciäga det? Det är mio egen bössa. Det kan väl hända att jag skickar ett skott efter vildfoglarne der nere vid dammen. Det brukar finnas beckasiner der. — Ni behöfver ej svanhagel för beckasiner. — Det är möjligt. Men antag att jag skulle vilja vingskjuta en af svanorna för att få en fjäder för min fästmös hatt, så förmodar jag att ni ej kunde ha något deremot, huru angelägen ni än tycks vara om att blanda er i hvad som ej angår er. Richard Redmayne såg tvekande på den unge mannen. Det var någonting besynnerligt i hans sätt; men detta behöfde ej ha särdeles mycket att betyda. Han hade sannolikt druckit mycket, och hans rofinstinkter hade blifvit uppeggade af drickandet. Det bade föga att betyda hvad han ämnade eller icke ämnade att göra, tänkte Richard Redmayne, hvarföre han också lät honom gå utan att göra några vidare frågor. Han var dock nyfiken nog att gifva akt på hvart han tog vägen och följa honom på litet afstånd. Groomen gick hit och dit bland träden, till dess han