Göteborgsposten – 4 februari 1873, sida 1

ningen, på det att bevillningen på jordegendom bebörigen ökades i den mån grundskatterna afskaffades. I det väsendtligaste instämde hä radshöfd. Staaff med hr Treffenberg. Lektor Rundbäck ställde sig i frågan på samma ståndpunkt, som angifvits i centerns program. I anledning af hr Jöns Pehrssons väckta motion om indelningsverkets afskaffande — det går naturligtvis icke an att afbida krigsministerns utlofvade armåorganisationsförslag — uppträdde kapt. Werner Ericson med ett både frimodigt och väl hållet anförande, hvari han klart angaf sin uppfattning af såväl frågan om indelningsverket, som äfven beträffande grundskatterna, anseende båda numera vara realonera, som ingått i jordegendomens kapitalvärde, och hvilkas afskaffande icke med stöd af någon rättsgrund kunde påyrkas. Tal. gick illa åt hr Jöns Pehrssons motion med anledning af deri förekommande motsägelser, hvilket naturligtvis högeligen misshagade den sistnämnde, ehuru han lade öfver förväntan band på sitt missnöje. Då kapt. Ericsons egen motion om grundskatternas aflösning föredrogs, begagnade Han tillfället att utveckla sina åsigter i frågan och betonade gent emot dem, som äro benägna för afskrifning, ratt det aldrig kan vara politiskt klokt att göra det som icke är rätt. I förbigående vill jag nämna, att kapt. Ericson uttalade sig med ledighet, eger en vacker organ och blir sannolikt en god talare när han, snart nog, vunnit den behöfliga teatervanan. Afven en annan ledamot af Andra kammaren uppträdde i dag för första gången, nemligen prof. v. Schoultz. Han törmälde sig tillhöra centern, men då han slutade sitt föredrag helsades han med så lifliga bravorop af — landtmannapartisterna, att det torde vara så godt att först som sist anse honom vara af detta parti annekterad. Han förklarade bestämdt, att afskrifningsanspråken hvilade på en obestridlig rättsgrund; vidare att afskrifningen icke blef en personel fördel för de nuvarande skattejordsegarne, och derjemte att afskrifningen endast komme jordbruksindustrien till nytta. (I konseqvens härmed förmodar jag, att denne talare äfven påstår, att andra gravationer å jordegendom, t. ex. för lån som jordegaren upptagit, böra afskrifvas, icke till dennes förmån, utan till jordbruksindustriens nytta.) Tal. upplyste, att inom Göteborgs arbetareförening rådde stora sympatier för afskrifningep, men inga farhågor för en deraf följande ökad bevillning, och han lät kammaren äfven förstå, att de nyssantydda sympatierna delades af hela Göteborg. Dessa uttalanden, jemte ett vädjande till Honom som ransakar hjertan och pjurar för att bedöma, på hvilkendera sidan i denna fråga de egennyttiga motiverna vore mest verkande, gjorde effekt: dånande bravorop då tal. slöt sitt föredrag. I den anda som detta var hållit, borde det ock slå an, och det är obestridligt, att om än en eller annan söker att imitera denne talare, öfverträffad blir han i den stilen at ingen Andra kammaren. m