Göteborgsposten – 4 februari 1873, sida 1

Sedan Weston Vallory en lång stund före lady Clevedons möte med mr Redmayne blifvit befriad från sina åligganden såsom värd i tältet med de röda flaggorna, dröjde han ej att uppsöka sin landtliga flamma, hvilken han med en viss förargelse upptäckte sittande ett litet stycke från de öfriga gästerna i skuggan af några granar och med Hubert Hareross vid sina fötter. — Jag vill veta hvarföre ni behandlat mig så grymt, miss Bond, sade han med en min som om han vore myeket ledsen öfver att hon svikit honom. Om jag förstod er rätt, så lofvade ni att sitta närmast mig vid middagen. — Kors gjorde jeg det? frågade den koketta Jane. Jag mins ingenting derom. — Ert uppförande är på min ära i högsta grad hjertlöst, fortfor Weston, men en skönhet får man förlåta allt. Vill ni dansa? — Nej tack, det är allt för varmt för att dansa. Hon kastade en liflig blick på mr Harcross, som rest sig upp i sittande ställning och betraktade Weston med sömniga blickar.