Göteborgsposten – 4 februari 1873, sida 1

praktiska vändning samtalet tagit. Jag vet äfven att han tycker mycket om mig och har utstått mer af mig än de flesta män skulle vilja utstå af någon flicka. Han har följt mig ett helt år innan jag sede ett vänligt ord till honom — följt mig troget som en hund. Men han är så simpel! Och om jag gifter mig med honom, skall jag ej få göra annat än sträfva och arbeta hela mitt lif. — Min bästa miss Bond, om ni gifte er med en hertig, skulle ni få långt svårare arbete. — Huru, skulle hertiginnor arbeta? — Som galerslafvar. Och ni skulle få mer att göra än en hertiginna till börden; ty först och främst skulle ni behöfva lära in er roll och sedan spela den. Om ni önskar ett angenämt och bekymmerfritt lif, så råder jag er att ej aspirera en hertiginnetitel. En hederlig man, ett nätt hus och en liten trädgård böra kunna skaffa hvilken qvinna som helst det angenämaste lif i verlden, åtminstone kan jag ej föreställa mig något angenämare än ett litet prydligt hus med en vacker trädgård intill. Olyckligtvis är det först då vi börjar nedstiga för sluttningen af kullen som vi upptäcka hvad fullkomlig lycka i lifvet vill säga. ; Han tänkte på den villa vid Highgate som han ämnat göra till en så tjusande fogelbur och på den fogel som flugit upp mot himlen från detta olycksbringande näste. Om jag blott kunnat ana! Detta var den ständiga refrängen till all hans klagan. Miss Bond fann denna något allvarsamma konversation mindre underhållande än Westons tomma prat; men det låg för henne något till