Göteborgsposten – 3 februari 1873, sida 1

nes tillräckligt många som veta det. Det finnes en homlig fjeder, ser ni — porträttet är ej ämnadt för allmänhetens blickar. Denne man var falsk och hemlighetsfull i allt hvad han gjorde. — Porträttet bevisar ingenting, sade Georgie med återvunnen fasthet, och er anklagelse är lika löjlig som den är förolämpande. Min man kom först till England förlidet år; ända till dess har han ständigt varit bosatt utrikes. — Har ni hela tiden varit hos honom, eftersom ni så bestämdt kan ansvara för honom? Menniskor kunna resa fram och tillbaka flera gånger utan att ens omtala det för alla sina vänner. Jag har varit i Australien och tillbaka igen två gånger under de sista sju åren. Denne man kom till Brierwood under ett falskt namn och roade sig, kan jag förstå, med att i hemlighet se till sin egendom; och när han ledsnade vid det, roade han sig med att krossa min dotters hjerta. Han kom, rekommenderad af John Wort, förvaltaren; och då jag ville finna honom, var det John Wort som stod emellan mig och min hämnd. Ödet sände mig hit i dag, annars hade jag kanhända aldrig fått veta namnet på min dotters mördare. — Jag vill ej tro det, upprepade Georgie, men denna gång i en ton som lät nästan förtviflad. Oh, Gud! saken tycktes vara så fullkomligt förklarad, och detta miniatyrporträtt i hennes hand var en så stark bekräftelse på den sorgliga historien! Hvilken bevekelsegrund kunde denne man ha för att plåga henne med en uppdiktad berättelse? Om också anklagelsen vore aldrig så falsk — och falsk