Göteborgsposten – 3 februari 1873, sida 1

lad. D. 19 juli anmälde brukspatron v. Stockenström, att han från d. 22 i samma månad till augusti månads utgång ville åtnjuta tjenstledighet, och med anledning deraf inkallades förste suppleanten, grosshandl. Rosenberg, till d. 23 juli, hvarefter han till och med d. 31 augusti fungerade, då, sedan hr v. Stockenström återinträdt i tjenstgöring, icke någon suppleant under hela september månad vidare fungerade. Det är således icke sanning, att någon suppleant i stället för hr Ivarsson varit inkallad. Beträffande den andra uppgiften, att hr Ivarsson icke uppburit arvode för den tid han varit borta, så visa bankens räkenskaper, att han för hela juni månad, ehuru icke i tjenstgöring, uppburit sitt arvode både som bankofullmäktig och som ledamot i diskontkontoret, samt såsom bankofullmäktig, ehuru ej i tjenstgöring, uppburit arvode tör juli, augusti och september. Det är dock mindre fråga om en onödig utgift, utan derom, huru en gentemot andra så anspråksfull man för egen del kan så lättvindigt sköta ett ansvarsfullt kall, och äfven, om icke just i hans långa frånvaro — är åtgången ett ojäfaktigt bevis ligger för riktigheten af statsrevisorernas mycket varsamt gjorda antydan derom, att bankofullmäktiges antal kan minskas. Då jag nu kommit så nära riksbanken, så tager jag mig friheten par ouriosite erinra er om det grufliga, men snart öfvergående bullret, som anställdes för ett år sedan, då Göteborgs Handelskompanis stiftare höjde priset på kompaniets aktier från 180 till 230 rdr. De ha sedan alltjemt stigit i pris på fondbörsen här och i Göteborg och betaltes nyligen med 345 rdr här, och i Göteborg med 350 rdr, och ändå förmodar jag, att dessa köpare ej äro missbelåtna med affären. Nu har, som ni känner, Skandinaviska Kreditaktiebolagets styrelse inbjudit till ny aktieteckning för detta bankbolags utvidgande. De hictills utfärdade aktierna gälla nominelt å 142 rdr; men de nya aktierna utlemnas till ett pris af 315 rdr, och de hafva fått en strykande afsättning. Ingen larmar nu öfver den prisförhöjningen, icke ens hr X.; man har helt enkelt blifvit lite klokare på ett år, det är saken. Ar icke också det klokt, att de begge associationerna Stockholms byggnadsaktiebolag och Aktiebolaget Stockholms byggnadsförening alldeles icke erna kopkurrerå med hvarandra. utan vilja gå hvardera sin väg, och hufvudstaden är tillräckligt rymlig för dem begge. Det förstnämnda har redan blifvit tomtfast i grannskapet at den vackra Humlegården, i hvilken om några år flera hundratusen rintelligenser i skinnband blifva inlogerade i den ståtliga riksbiblioteksbyggnaden under hr Klemmings vård, han som lefver bara för böcker. Der i grannskapet skall också Stockholms byggnadsaktiebolag slå ner sina bopålar och uppföra solida, beqvämt inredda hus, lagom höga; med måttliga hyror, hoppas jag. Det blir alls icke långt mellan staden, dit alla skola traska någon gång på dagen, och Humlegården, särdeles sedan Stockholms byggnadsförening får sin tillämnade vackra bro öfver Norrström färdig. Tänk om någon för 25 år sedan skulle föreslagit: vi ska på aktier bygga en körbro öfver Nörrström — hva sa? Karlen hade blifvit utskrattad, eller stadens myndigheter hade trädt emellan, förbehållande sig att bygga bron, -när den längre fram blir af behofvet påkallad. Egentligen borde den der bron byggas för stadens räkning, men då skulle först i tio år vidpass skrifvas och tviflas derom. Bäst är således om bron utan tvister snart blir bygd. Den mångårige sjuklingen Daniel Andersson i Huken har genom goda menniskors välgörenhet återigen kommit på grön qvist; han har haft en glad jul — så glad som han kunnat hafva den under siva plågor. Gäfvorna uppgå sammanräknadt till omkring 250 rdr. Hans tacksamhet, hans välsignelser till gifvarne framför jag nu, och den detaljerade redovisningen skall snart komma. Göran.