Göteborgsposten – 31 januari 1873, sida 3

sjuka kunna bär så sina djerfvaste förhoppningar tillfredsställda. Titeln af baron var förr i verlden i bildade länder det högsta målet för den borgerliga ärelystnaden och för att ernå den, måste man isanning kunna sramvisa klingande förtjenster. Dock, hvad är allt detta, mot det, som erbjudes af chevalier dOsischi, Rue Caroline N:o 5 i Monaco? Denne utbjuder nemligen offentligt i franska tidningar ett gods för 800,000 fres, hvilket utom 2248 hektarer odlad jord, skogar, vinberg, mineralkällor, 30 kolonier och ett slott, medför åt köparen rättighet att kalla sig prins-. Den som för lumpna 900,000 fres vill låta göra sig till markis erhåller på köpet ett präktigt slott med 300 rum, park, vingårdar, åkerfält, jagt-marker, ja, till och med en kyrka; för en lumpen grefvetitel med ett palats och 413 hektarer egen jord betalar man endast 300,000 fres. Huru mången af dessa nybakade prinsar, markis er och grefvar är det likväl icke, som på några timmar vid spelbordet bli qvitt allt det, som de nyligen så dyrköpt förskaffat sig. I minnet af fordna sköna, gyllene dagar kunna de då klagande stämma upp: När jag var prins utaf Arkadien eller för omvexlings skull: Ach, du lieber Augustin, Alles ist weg!