Göteborgsposten – 31 januari 1873, sida 3

Ilvarjehanda. En Monte-Christo-rymning. I Times har en kommunist gitvit en beratteise om sin och sina kamraters flykt från Port Louis i Bretagne. Vid högt vatten är fästningen omgifven af hatvet och står endast genom en bro i förbindelse med fasta landet. Rundtomkring löper en mur och i midten ligger en kasern, i hvilken; 300 kommunister voro insperrade i 20 rum. I ett af dessa rum märkte fångarna att golfvet var dåligt sammanfogadt. De plockade bort nitarna; under en säng borttogo de derefter plankorna och funno ett slags källare utan utgång. Så snart några krupit ned i källaren, lades äter plankorna i ordning. Ett hål i skiljomuren bröts med spikar, som de brutit ur vaggarne, och slutligen kommo de till grundmuren, som omgafs at en väg, som skiljde kasernen från kasematterna. Under vägen ville de nu bryta en tunnel ut till hafvet, men då alla krutoch proviantvagnar körde på denna väg, måste de frukta att den skulle störta ned, och så blefvo de tvungna att gräfva ett lodrät schakt 13 fot djupt. Den med spikar lossade jorden langades frän hand till hand på en tenntalrik till källaren, der den stampades ihop för att intaga så liten plats som möjligt. För att undgå grundmuren måste de låta tunneln slutta, och de arbetade — egentligen endast sex man — 40 fot endast i jord. I följd af regn började jorden blötas upp och skrida ner; då mäste den göras styf med småsten. Så ville icke ljuset brinna längre: der fanns ingen luft i tunneln; då måste en at fångarna stå i öppningen och flakta med sin tröja under arbetet. Etter tre månaders rastlös möda nådde de yttermuren. Den bestod af en genom romerskt cement och granitblock bildad stor sammanhängande stenmassa. Den trotsade deras ansträngningar, till dess de hade brutit löst ett galler, i hvars ställe de satte en träspjela fargad med bläck. De trodde sig veta, att muren var 6 fot bred, men sedan de kommit så långt märktes ännu icke något slut på muren. Hålet i muren blef 10 fot djapt, 12 fot, 14 fot; och endast en kunde arbeta derinne, så trång var tunneln. Slutligen, då en af dem en dag hade hunnit till 16 fot, bländades ban plötsligen af dagsljuset och åsynen af hafvet. Han tilltäppte öppningen och kröp tillbaka till kamraterna. Samma atton, den 14 november, verkställde de sex sin flykt. De gledo ned på klipporna vid 1-tiden, smögo sig rundtomkring fästningen och nåude fastlandet i närheten at S:t Malo. Sedan de med hjelp att litet pengar, som en af dem hade haft insyuda i sin rock, hade lyckats förskaffa sig ordentliga kläder, gingo de på jernväg till en annan bamn i Bretagne, hvarest de gingo ombord på ett engelskt skepp, och så voro de räddade. Qvinnoemancipationen. Praktiskt har denna fräga gjort mycket större tramsteg i Amerika än i Europa. Skattelängderna visa oss, att det i vestern icke blott fianes åtskilliga företagsamma fruntimmer, som förestå stora landtegendomar utan ock att det derstädes tinnes icke mindre än 373,332 qvinliga jordbruksarbetare. I Texas finnes det 45 qvinliga boskapsherdar, på hvilka det nog ställes högre anspråk än på europeiska gårdvakterskor och hulda herdinnor: att öfvervaka texanska bjordar är ingen arkadisk herdelek. En sådan herde eller herdinna mäste sitta fast i sadeln på sin mustang, och hon måste kunna sköta sin lasso, sin bowiekuit och sin revolver ordentligt; hon måste på sin balfvilda häst flyga som en blixt blaud de likaledes haltvilda bjordarne och kan nog få göra bekantskap med den förste bäste buffeltjurens fruktansvärda horn. Dessutom finnes i vestern 2 qvinliga trappers, 195 st. äkare och skottkärreskjutare, 6 arbetarinnor i guano-qvarnarna, 10 kanalbätrodderskor, 152,061 bergsmän i kjortel, 16 qvinliga skeppstacklare, 33 qvinliga gevärssmeder, 2 gatsopare at samma täcka kön 0. 8. v. — Om författare och dragoner af qvinnoslägtet har samma urkund ivgenting att förmäla. (Neue Freie Presse).