Göteborgsposten – 31 januari 1873, sida 2

Tullbergska målet mot kgs befbde i Malmöhus län har nu blifvit afgjordt i högsta instansen. K. M:t har nemligen till slutlig pröfning förehaft f. d. korporalen S. Tullberga i Kärrstorp, Eskil Larssons och hans broder Bengt Larssons i Stockholmsgården samt Johannes Anderssons i Skäggetorp hos justitieombudsmannen gjorda angifvelse mot landehöfdingeembetet i Malmöhus län för olaga häktning, men har i likhet med hofrätten öfver Skåne och Blekinge ej funnit skäl ådöma ansvar för den gjorda angifvelsen. Teaterskandalen i Helsingfors. Vi omnämnde häromdagen ett injuriemål emellan nya teaterns i Helsingfors direktion ock doktor Bergbom och finna nu i en korrespondens af d. 15 d:s från nämnde stad till A.-BL., att saken inträdt uti ett nytt skede. Man har nemligen kommit underfund med att det bearbetade stycket Flyktingarne icke vidare tillhörde förtattaren Alexis Kivi, utan finska litteratursällskapet, hvilket inköpt och uti sina handlingar i tryck utgifvit detsamma. Dessutom lärer det kunna bevisas, att hr Bergbom, då ban först uppträdde med sin protest, icke hade någon fullmakt at Kivi eller hans anhöriga, utan först efteråt skaffat sig en sådan. Då det således klarligen framgår, att hr Bergbom farit fram med lögn och flärd och endast haft för afsigt att i den allmänna meningen skada teaterdirektionen, icke att skydda Kivis rätt, torde han icke vilja utsätta sig för att se allt detta framlagdt inför domstol, utan lärer beqväma sig till atti alla stadens tidningar återkalla sina skymfliga yttraden, då saken skulle nedläggas. Målet skulle förekomma till behandling d. 22 d:s. Farliga bref. I Kristianstadsbladet läses följande: För ett par dagar sedan fick häradstjenaren Gren i Hessleholm emottaga ett bref under Elmhults poststämpel. Då Gren skulle öppna brefvet var det så väl försegladt att Gren ej fick upp det i hast, hvarför han öfverlemnade det till sin son. Denne hade ej väl fått fast i brefvet och försökt öppna det förrän detsamma exploderar, dock lyckligtvis utan annan påföljd än att Gren och hans son obetydligt skadades å händerna och rummet fyldes med rök. Gren har gjort sig känd som ganska skarpsynt i fråga om att upptäcka tjufvar, ochjbanditer, och har troligen den välmente brefafsändaren, i hopp att knallsatsenskulle träffa ögonen, velat sätta p för denna Grens goda egenskap. Genom utanskriften på brefvot och kännedom om afgångsstationen hoppas man komma den skyldige på spåren. — Sedan detta nedskrefs ha vi hört berättas att äfven direktören vid cellfängelset härstädes emottagit ett dylikt bref, hvilket dock i hans händer förblef fullkomligt oskadligt, emedan han bröt det så att till och med knalleffekten uteblef.