Göteborgsposten – 31 januari 1873, sida 1

särskildt att säga till en stor mängd af sina förpaktare; han hade fattat en allvarlig föresatts att vinna en högre plats i deras aktning, än hans far innehaft, att vara någonting för dem än blott räntetagare. Han samtalade med hustrurna och komplimenterade döttrarne samt hade åtskilligt att säga fädrena och sönerna om den stundande skörden. Huru krypande föreföllo ej dessa menniskor Richard Redmayne, då de egnade sin hyllning åt egaren af deras hem, och huru skrymtaktig föreföll ej squiren honom då han mottog deras hyllning! — Månne han ämnar krossa deras döttrars hjertan? tänkte han då han såg mödrarne smäle mot honom och döttrarne slå ner ögonen och rodna. Sir Francis var snart alldeles invid honom och stannade ett ögonblick för att betrakta denna dystra gestalt, den ende som ej rörde sig då han passerade förbi; men han gick straxt åter vidare, det fanns så många att tala vid. Mannen hade kanhända sett för djupt i glaset, tänkte han. Mannen såg ännu djupare i glaset, innan middagen var slutad. Under hela tiden som skålarne räckte fortfor han att, tyst och dyster, dricka glas på glas. Sir Francis hade stått vid ändan af bordet, bredvid John Wort, och hållit ett litet muntert tal för att sätta dem i gång samt derefter smugit sig bort, lemnande ordet åt öfversten, som aldrig befann sig i förlägenhet för hvad han skulle säga. Richard Redmayne satt qvar under det hans bordskamrater pratade, skrattade eller hurrade för skålarne; han satt qvar och drack utan att ha mer umgänge med de fe