Göteborgsposten – 30 januari 1873, sida 1

utveckla hela sin älskvärdhet för ur Iäreross. Den landtliga festen skulle ha förefallit hotwom ytterst tråkig om han ej haft denna förstroelse. Det pratades mycket och skrattades ännu mera. Konversationen var sådan att de, som underhöllo den, hvarken tycktes ha något minne af det förflutna eller någon tanke på framtiden, utan blott lefva i det närvarande. Deras skämt och qvickheter tycktes vara lika klumpiga som möblemanget i deras hem. Mr Harcross föregående erfarenhet af denna klass af menniskor hade varit uteslutande inskränkt till vittnesafdelningarna vid domstolarne; men han fann att sådana de voro såsom vittnen, sådana voro de äfven såsom sällskapsmenniskor. — Och dock förmodar jag att det äfven ibland dem finne3 vackra karakterer eller åtminstone tillstymmelse till sådana, tänkte han under en paus i konversationen med miss Bond, i det han betraktade de för honom nya ansigtena — några dumma och uttryckslösa, några högtidliga och vigtiga, några bredt grinande åt något framsagdt skämt. Jag förmodar att det finnes samma proportion af intelligens bland ett visst antal af dessa menniskor som ibland samma antal af personer, hvilka fått sin uppfostran i Westminster och Oxford, om man blott förmår genomtränga skalet, fästa tillbörligt afseende vid olikheterna i vanor och kultur samt komma in i kärnan. Eller är alltsammans blott en racefråga och menniskoslägtet underkastadt samma lagar, hvilka äro gällande vid utveckligen af en racehäst? blickar och blef derigenom blott så mycket mer eggad att