Göteborgsposten – 30 januari 1873, sida 1

— — — — mans afhöllo honom från att tänka på Richard Redmayne. Han kastade ej förskräckta blickar kring bordet, väntande att få se den okända dystra gestalten uppträda midt under festen. Den i alla händelser ovälkomna upplysning som mr Holby gifvit honom hade blott qvarlemnat en obestämd känsla af otrefnad — en känsla af att något obehagligt var nära förestående. Miss Bond var emellertid ganska belåten med sin plats och sin omgifning. Först och främst var det mycket behagligt för henne att sitta på sjelfva hedersplatsen, näst den gentleman som fått sig värdskapet anförtrodt, en plats till hvilken hon under den allmänna förvirringen djerft framträngt, under det mer blygsamma flickor höllo sig fast vid sina slägtingars eller fästmäns armar, väntande tills mängden intagit sina platser, för det andra var det mycket nöjsamt för henne att hon kunnat gäcka Weston Vallory, som uttryckt en önskan att hon skulle sitta näst intill honom i tältet med de röda flaggorna; och slutligen var det ännu mer nöjsamt för henne att väcka svartsjuka och harm hos hennes trogne Joseph Flood, som straxt före middsgens början fullgjort sina åligganden i stallet och satt skild från sin trolofvade genom ett halft dussin gäster samt blängde vildt på henne i stum förbittring öfver hennes koketteri. — Detta är den fine gentlemannen från London, som hon talade om, sade han för sig sjelf. Jag är säker om att hon ej skall säga ett ord till mig under hela eftermiddagen, om hon blott kan få honom att prata med. Miss Bond var medveten om sin fästmans vredgade