Göteborgsposten – 30 januari 1873, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop 1873. VI. Den 27 Januari. I dag, yttrade en representant, som kl. l utkom frän Rosengrens källare, förfara de af Andra kammarens ledamöter försigtigast, hvilka intaga sin middag innan sammanträdet i kammaren börjar; ty förslaget om aflåtande af en underd. skrifvelse med anhållan, att konungeh och drottningen ville låta kröna sig, påfordrar utan tvifvel en uuder flera timmar fortsatt omsorgssull dryftning. (Interlokutören är från vestkusten, der sistantörda ord lärer vara för sin vackra klang antaget.) Ja, det var verkligen i dag, som det nyssnämnda förslaget skulle diskuteras, och det var af den beskaffenhet, att det kunde uppkalla många talare. Jag beredde mig således på en sen middag. Hr Hedin började dryftningen af förslaget med att bestrida talmanskonferensens besogenhet att, såsom skett, hitta på motioner. Derefter utvecklade han med mycken skärpa kröningens obehöflighet och olämplighet. Allmänheten skulle utan tvifvel i denna ceremoni läsa den konungadömets sjelfbekännelse, att det behöfver sådan puff och humbug för att kunna sortlefva. Tal. protesterade mot ett så föråldradt bruk, yrkade derföre afslag genast, eller, om det ej skedde, att förslaget måtte remitteras — icke till kanslideputerades afgörande, utan till ett tillfälligt utskotts bepröfvande. Hr Hedin hade helt och hållet uttömt ämnet, och det var således rent omöjligt att framkomma med något nytt argument, ändå mindre att öfverbjuda honom i kraftuttryck — hvilket påtagligen alls icke var en angenäm situation för dem, hvilka i frågan stodo på samma sida som han, men gerna hade velat uppträda såsom talare. Derföre blef deras antal också förvånansvärdt ringa. Hr Carl Anders Larssoa hade dock ett nytt afslagsmotiv att anföra, dock individuelt för honom. Han sade sig nemligen nu vara nästan nödd och tvungen att yrka afslag, enär han jemte bondeståadet motsatte sig Carl XV:s kröning. Han hade kunnat tillägga, ehuru det kanske egentligen icke hörde till frågan nu, att då nämnde kröning förrättades, visade bondeståndet en så liflig ätrå att taga del både i ceremonierna och i derefter följande mera materiella förlustelser, att ytterst få uteblefvo, och många af detta stånd läto sina gummor komma upp, döttrarne med, på det att älven de skulle få se herrligheten. Det är visst icke osannolikt, att många af de redliga dannemännen, som nu sitta i Andra kammaren, ingalunda skola stänga sig inne, om de bli inbjudna att deltaga i kung Oscars kröning, eller uteblifva när de till kröningsmiddagen inbjudas. Grefvo Posses afgifoa upplysning huru med kröningsförslaget i talmanskonterensen tillgått, var af ett visst intresse. Der hade förslaget väckts af Första kammarens talman ; olika meningar hade då visserligen yppats, men för likställighetens skull kamrarne emellan, blef man till slut fullkomligt ense om att förslaget skulle väckas af begge vicetalmännen i kamrarne. För egen del lade tal. mesta vigten derpå, att krövingen hade häfden för sig, och ville hafva törslaget remitteradt till kanslideputerade. Eburu d:r Dickson, som oförbehållsamt meddelade, att den törste talarens anförande gjort på honom ett pinsamt intryck, erinrade, att med kammarens värdighet vore bäst förenligt att ej vidare diskutera frågan, uppträdde hr Ola B. Olsson yrkande afslag och i sammanhang dermed angifvande huru han trodde, att konungen tänkte om saken, hvar