Göteborgsposten – 29 januari 1873, sida 1

barnsligheter, och det gör Simon också; begge veta att det ej var så illa menadt. Venstern applåderar, när Simon uppträder och, såsom i går, åberopar till försvar för sina åtgärder, kejsardömets ministrar! Frågan gäller det cirkulär, som undervisningsministern i början af hösten utfärdade och genom hvilket han gjorde en genomgripande förändring i systemet för den sekundära, eller hvad vi kalla elementar-undervisningen. Denna förändring gick ut på att med inskränkande at undervisningsstriden i latinska språket, utvidga timmarne för de lefvande språken äfvensom för den fysiska uppfostran. Afsigten var utan tvifvel god, (ehuru många, Isynnerhet skollärarne ejelfva, påstå att på det sätt som läseprogrammet anordnades, eleverna nu hvarken få lära sig latinet eller de lefvande språken riktigt,) men hvad man klandrar är att den ifrågavarande reformen gjordes på fri hand och utan hörande, såsom Jagen föreskref, af öfver-undervisningsrådet. Det är sannt, att nationalförsvarsregeringen, hvaraf Simon var ledamot, hade upphäft detta råd, hvars återinförande nu nyss blitvit beslutadt; men som reorganisationen deraf redan vid nämnde tid var i fråga, så anser man ministern ha orätt törfarit, då han passade på under församlingens ferier att i ein reformatoriska ifver utfärda en ukas, hvarigenom han åstadkommit en hel revolution i skolväsendet, i stället för att vänta några månader. Man vill åstadkomma ett klandervotum mot ministern och derigenom åvägabringa hans aflägsnande. Den ena af de motiverade dagordningar, hvarom i går voterades, innehar ett höfligt klander, den andra ett ovilkorligt gillande af hr Simons förfarande. Saken blef afgjord, emedan högern afhöll sig från att deltaga i omröstningen, hvarigenom antalet röstande blef otillräckligt. Telegrafen skall samtidigt med mitt brefs afgång ha meddelat utgången af dagens förhandlingar, det anses emellertid sannolikt att ministern får majoriteten mot sig och i sådant fall nödgas afgå. Saken är af vigt för behandlingen af de sväfvande undervisningsfrågorna, isynnerhet den om folkundervisniogen, hvarom stora strider komma att utkämpas i nästa månad. Öfver 30-mannautskottets parlamentariska arbeten sväfvar ingen försoningens anda, såsom man hade hoppats. Allt hvad dess under-kommission lyckats åstadkomma är ett förslag så obestämdt ech så elastiskt att det erbjuder ett lika öppet fält för möjliga öfvergrepp från den verkställande maktens som för möjliga maktmissbruk från den parlamentariska majoritetens sida. Det återstår emellertid för kommissionen i dess helhet att kunna göra om hela förslaget och måbäda genom att säkert stödjas af nationalförsamlingens majoritet förmå Tmers att en smula gifva med rig. Ar den politiska horisonten alltjemt molnhöljd, så har man till vederlag icke under en liten tid haft att beklaga sig öfver den atmosferiska väderleken, Vintern har ännu ingen enda sång låtit känna al sig, höstregnet hade omsider upphört, och det artade sig till att utan någon ötvergång bli vår direkte. Men en förindring i dessa ljusa törhoppningar har inträdt sedan i söndags och af en i januari månad sällsam anledning. På qvällen gick nemligen öfver Paris ett alldeles oerhördt starkt äskväder ätföljat af storm, regn och hagel. Blixrarne korsade hvarandra, som om vi hale befunnit oss under tropikerna, och knall öljde på knall. Alla dessa agrementer tillsammans gjorde cirkulationen för en stund äldeles omöjlig. Så vidt man vet inträffade nga olyckshändelser, men ovädret åstadkom i tället hvarjehanda komiska uppträden. På len lilla teatern Folies Bergeres, som är öfverbygd med ett glastak, brast detta sönder af ragelskuren och man hade den sällsamma anblicken att i ett ögonblick se ett femtiotal varaplyer uppspända. Större delen af åskålarne — de som icke hade paraplyer — gick in väg, men de andra tvungo skådespelarne ut gifva spektaklet till slut, ehuru en liten caskad forssade öfver scenen ned i orkestern. Inom teaterverlden sysselsätter man sig frigt med Victorien Sardous nya pjes Uncle jam, som skall gifvas på Varits-teatern. Pjesea innehåller en så skarp satir, säger nan, öfver Amerika och de amerikanska förållandena att af konsiderationsskäl för den tora republiken oeh den ansenliga amerikanka kolonien i Paris, myndigheterna förbjudit jess uppförande. Underhandlingarne derom a ännu icke ledt till något resultat, men nan hoppas, att möjligen om lördag få se den å öfver tiljan. Jag bör emellertid icke förölja, att det finnes många, i hvilkas ögon dardou är en ännu större faiseur än auteur, — — —.—— — ———————— Vallory med en nigning och ett 1 tyckande at