Göteborgsposten – 29 januari 1873, sida 1

um —p. d88d — en monarki sör Frankrike. Det är redan vackert så för en republik, vore den än aldrig så konservativ. Men icke nog med denna fusion; det finnes en mängd oförtrutna fusionister, som arbeta för en ytterligare sådan mellan de förenade legitimisterna och orleanisterna å den ena sidan och bonapartisterna å den andra. De konservativa republikanerna skola sannolikt ej vara a2 teles omöjliga att inträda i denna kombinativn. Kan man så laga i ordning en god konstitution med alla parlamentariska garantier, så skall man kunna lägga sig lugnt på sitt öra och icke på aderton är behöfva vänta någon ny revolution. Det är ett ganska vackert perspektiv, och man har redan förut några gånger roat sig med sådana der framtidsplaner, hvilka dock beklagligen ha mycket svårt att hålla streck. Under tiden äro de, som icke kunna hoppas att komma med i desea sötebrödsdagar, icke overksamma på sitt båll. De arresteringar, som skett i vissa delar af Frankrike på grund af den nya lagen om Internationalen, ha ledt till ganska oförväntade upptäckter. Man har kommit på spåren en ny fullständig organisationsplan för nästa insurrektion, hvilken denna gång skulle utgå ifrån landsorten och omfatta på en gång alla de södra provinserna med Lyon. Det är icke sannolikt att de gode herrar och män, som sysselsätta sig med dessa omtänksamma förberedelser, ämna dröja med deras realiserande i aderton år. — Samtidigt härmed erfar man från London, att den engelska polisen anser sig ha anledning att noggrannt ötvervaka omgifningarne af Camden-House. Napoleon III fick dö i sin säng, men den kommunalistiska kolonien i London fruktar redan den unge man, som en dag kan blifva Napoleon IV, och ämnar, till förekommande af en händelse, som skulle vara dem en dödsstöt, låta i stället gifva honom en stöt. Det är otäckt, men det är logiskt, ty de herrarne veta allt för väl, att om — såsom konung Oscar II lärer hafva telegraferat till kejsarinnan — samhällsordningen i Europa förlorat ett af sina mäktigaste stöd genom Napoleon III:s död, så är den napoleonska rasen likväl alltid för dem en lefvande fara. I Frankrike är det Lyon, som fortfarande är centralpunkten för den ultraradikala rörelsen, Under kejsardömet bestriddes polisen i denna stad af inalles 280 polissergeanter och poliskommissariernas antal var 14; under Frihetens, Jemulikhetens och Broderskapets herravälde har man sett sig nödsakad att öka de sistnämnda till 17 och de förra till 550 samt till på köpet förse dem med revolvrar, sou de icke förut buro. Man befinner sig således, som det synes, på utvecklingens bana och kap snart motse den tiden, då det skall finnas en polisman på 50 menniskor. Utan ait det precist kan sägas vara i någon idyllisk enighet, sämja och kärlek-, som sakerna afhandlas inom nationaltörsamlingen i Versailles, så går likväl för närvarande det hela temligen lugnt för sig. Det är endast undervisnivgsministern hr Jules Simon, som fortfarande är en swula i farten, men lyckligtvis för honom är han begåtvad med en så märkvärdig smidighet att orma sig undan alla anslag mot hans portfölj, att det visst blir nödvändigt att först lyckas strö honom salt på stjerten innan man får honom fast. En parlamentarisk minister (hvilket han framför allt håller på att han är) af märkvärdigt slag är han likväl. Att försvara samma grundsatser från ungdomen till den mogna åldern och förblifva dem onekligt trogen, detta är, säger han sjelf i sin för några är sedan utgifna bok om Den radikala politiken, den enda lycka som man kan begära af det offentliga litvet. Men såsom minister i den konservativa republiken, tyckes han dock sätta lyckan att behålla sin portfölj ännu högre. Till de der omtalade grundsatserna hörde annars — oberäknadt upphäfvandet af budgeten på kulterna och af konkordatet samt indragandet af ministerposten hos påfven — domarekårens tilloch afsättande genom fria val, — hvad säger justitieministern derom? ... absolut församlings-, föreningsoch tryckfrihet, — hvad säger inrikesministern? ... afskaffande af alla indirekta skatter, äfven tullafgifter samt deras ersättande med en ren inkomstskatt och naturligtvis srihandeln i dess fullkomlighet, — hvad säger finansministern? ... slutligen upphäfvandet af de stående armåerna och i stället en allmän folkbeväpning i afvaktan på det fredens och broderlighetens tusenåriga rike som stod för dörren? ... hvad säger härom krigsministern? Och hvad säger Thiers om alltsammans? Thiers skrattar åt alla dessa