AA och hvilka dersöre tro, att författaren sjelf i hemlighet låtit ställa till allt detta bråk för att på förhand kunna försäkra sig om två å ire hundra representationer och en suceds de ciuriosite, — lika inbringande, den, som hvilken som holst annan framgång. Alexander Dumas nya stycke, La femme de Claude, som oekså varit med synnerlig nyfikenhet afvaktad, har icke slagit an. Det är, såsom på förhand var kändt, en dramatisk kommentarie till hans broschyr IL Homme-Femme, hvari han på sitt sätt gör sig till hämnare at den offentliga moralen. Sättet är at döda sin hustru, när hon svikit sina pligter, döda henne ejelf utan biträde af lagens ransakning och dom, och utan nåd och förbarmande. Teorien är, som man finner, bland de djersvasto, och allt Dumas snille lärer icke räcka till att estetiskt och moraliskt rättfärdiga den. Men alltför troligt är, att det skall finnas persorer färdiga att sätta den i praktiken, såsom man redan haft exewpel i mängd och af hvilka det just var ett, som gaf Dumas anledningen till bang broscbyr och till hans pjes.