Göteborgsposten – 28 januari 1873, sida 2

Alltjemt pågå underhandlingarne mellan Ryssland och Eagland ang. den mellanasiatiska frågan, hvilken synes verkligen ha ruskat upp John Bull litet ur hans mångåriga slummer på sina bomullsbalar och budgetöfverskotter. Den engelske legationssekreteraren i Petersburg, Mitchell, har hastigt kommit till London med vigtiga depescher och lika plötsligt vändt tillbaka med regeringens svar. Det är således periculum in mora, ty det mäktiga. utomordentliga ryska sändebudet Schuwaloff bar väl nätt och jemnt huunit tillbaka till Petersburg. Stackars John Bull, som dock så nyss blifvit qvitt Amerika med en summa, hvilken är en spottstyfver i jemförelse med hvad ett krig skulle kestat! Ryssland är ej Amerika, och emot det förra hjelpa ej de blankaste, mest retande eovereigns eller guineas. Ryssland har studerat nationalekenomi och vet väl, att penningarne ejunka i värde, under det fast egendom deremot stiger. Derför bryr det sig ej om Englands penningar, utan vill eröfra nya länder för att utvidga sitt handelsområde, såsom frasen lyder nomera i rära kommersiela dagar. Men åär drabba de båda ländernas intressen ihop, och näst sig sjelf älskar John Bull mest sin handel, hvilket är ett vackert drag af tacksamhet för öfrigt ty det är den som gjort honom så rik och välmående. Indien är en vigtig faktor för hans handel, och det är detta Indien, som Ryssland nu hotar! Vi veta mycket väl, säger det ministeriela bladet Observer, hvad den nordiska makten söker: ett soligt rike med djupa hamvar i södern. Vi veta, att Ryssland, en tid tillbakaträngdt vid Donau genom infallet på Krim och genom försvaret af Kars hämmadt i sitt gripande efter Eufratdalens nycklar, beslutat sig tör en ny angreppslinio. Först underkastade det sig Kaukasus, i det att det genast efter pariserfördraget utförde denna