Göteborgsposten – 28 januari 1873, sida 2

— Ja, svarade Weston, vi böra finna det roligt för deras skull; men det skulle ha varit långt mera pikant att se dem vandra omkring i regnet med paraplyer. Mrs Harcross satt ej långt ifrån mr Weston Vallory i en trädgårdsstol och betraktade folkhopen der nere. Mycket bittra voro hennes tankar då hon såg denna hop — dessa förpaktere och underhafvande som egentligen borde ha kallat hennes man för husbonde. Hon afundades ej sir Francis Clevedon hsns popularitet i dag, hon ansåg tvärtom hela tillställningen ett dåraktigt och onödigt slöseri. Det var ej berömmelse af detta slag hon önskade för sin man, ej heller skulle hon för egen del ha satt värde på utmärkelsen att vara en gästfri värdinna mot dylika gäster. Hon tänkte på hvilken nytta Hubert skulle kunnat draga af sådana timliga fördelar som sir Francis gjorde så obetydligt bruk af. Hon tänkte att han då ej skulle ha behöft förspilla sins bästa krafter så som han nu gjorde vid domstolar och i komitser, utan i stället ha kunnat vandra statsmannens mera lysande bana. — Han skall in i parlamentet till nästa session, sade hon för sig sjelf. Han skall vinna ett namn som menniskor skola respektera. Jag vill ej låta denna rysliga hemlighet förkrossa mig. En ryktbar lagkarl är en så vanlig sak. Jag kunde vara stolt öfver honom em han utmärkte sig inom den politiska verlden; jag kunde vara stolt öfver honom i trets af hvad jag vet 22A