Göteborgsposten – 28 januari 1873, sida 1

denna utmärkelse, torde det nyssnämnda partiet kunna påräkna hans verksamma och högst behöfliga biträde på det parlamentariska området. Hvad beträffar generaldirektören Huss inväljande i utskottet, så har han derföre att tacka båda partierna. Det torde dock vara med högst egendomliga känslor som han inträder både i representationen och i utskottet tillfölje af en rikedagsordning, som han så strängt ogillade. Ii honom bör det blifva mycket svårt att afgöra, huruvida den befintliga organismens brister bäst afbjelpas derigenom, att han samverkar med landtmannapartiet eller med centern. Största vigten lade naturligtvis landtmannapartiet derpå, att i statsutskottet insättes rent blod — och följaktligen kunde omöjligen vensterns kandidater, brr Casparsson, Carl Anders Tareson, Wijk och Åstrand, accepteras; men väl hr Sven Andersson, J. E. Johansson, O. B. Olsson och P. Olsson (från Helsingborg). Den sistnämnde har dermed, utan att egentligen behöfva omdöpas, obetingadt tillegnat sig landtmannapartiets trosläror. Med hans stora dialektiska förmåga, bör det för honom blifva en lätt sak att tjena både landtmannapartiet och stadsintresset — det senare då det icke kommer i konflikt med det förra. Bevillningsutskottet omfattas numera icke på långt när af landtmannapartiet med samma intresse som den tid, då det stora flertalet inom detta parti ännu hyste den förställningen, att landtbruket skulle kunna lyftas genom ren lindrig tull på landtmannavaror-. Derföre var det nu möjligt, och det vittnade ju om högsintbet, att omkring 50 af landtmannapartiet röstade på centerns kandidat, hr O. Wijk, men längre i eftergift kunde förstnämnda parti ej gå på detta område. Om bankoutskottets blifvande verksamhet måtte landtpartiet icke hysa några höga tankar, eller ock att den skall fullgöras af de ledamöter från Första kammaren, som i utskottet blifvit insatta. Visserligen har nämnde parti der inaatt hrr Gumeelius och von Schoultz, men antagligen icke derföre att de förmenas ha gjort bankstudier, utan sör att visa, att de tillhöra och börs bindas vid partiet med tacksamhetsband. Huruvida det för juris kandidaten Philipeson var öfverraskande, eller ens angenämt, att just af landtmannapartiet blifva insatt i lagutskottet, tordo vara ovisst. Att hr Carl Andersson, som centern ville insätta i atatsutskottet, af landtmannapartiet placerats i lagutskottet, synes antyda, att såväl det ena som andra partiet hoppas tå räkna honom ibland sig. I hvilket utskott han än anställes, blir han verksam, och en slängd saktörare är han; men huru hrr Sven Nilsson, L. Persson, M. Jöasson och N. Pettersson i och for lagstiftninge arbete kunnat anses bättre qvalifioerade än grefve Sparre, hrr Wennsrus, Hedin, Kolmodin och Walldån, kan gerna uppställas som en gåta, hvilken torde bli ytterst svår att möjaktigt lösa, till och med af landtmannapartiet sjelf. Att grefve Sparre, hvilken vid alla riksdagarne under de 25 sistförlidna åren suttiti lagutskottet, nu af landtmannapartiet exkluderats, är obestridligen en ganska märklig tilldragelse. Man har länge med fog kunnat törebrå grefve Sparre, att han dels motverkat, dels fördröjt lagförbättringsförslag, och att han dervid — särdeles förr — ofta gått hänsynslöst till väga; derföre var den ofvan omnämnda åtgärden åtminstone icke förhastad. Men oekså, hvarföro ötvergat han Första kammaren, som ganska säkert vid hvarje riksdag skulle, åtminstone på grund af traditionens rätt, ha insatt honom i lagutskottet? Och hvarfore åtrådde han att komma in i Andra kammaren, der han hvarken gagnat sig sjelf, eller det intresse, som lockade honom dit? Han har endast skördat obehag, som han ejelf förvållat sig. Det skulle ieke väcka någon förvåning, om han återgioge till Första kammaren nästa år. Att endast två af hufvudstadens representanter, friherre Fock och hr Carlön, insatts af landtmannapartiet i utskott (den sörre i bevillninga, den senare i lagutskottet) var fullkomligt i kostymen. Landtmanvapartieta härvarande dagliga språkrör inom tidningspressen, hade ju redan för längesedan förklarat, att Stockholms riksdagsmannaval var en handske utkastad mot det ofta nämnda partiet. Slutligen bör jag tästa er uppmärksamhet derpå, att vid utskottsvalen uppgick centerns röster till 60 å 62. Några tillhörande centern voro forhindrade deltaga i voteringarne. Det anses som afgjordt att 3, kanske 2 stadsrepresentanter, togo landtmannapartiets listor. Men om endast 60 af centern troget hålla 1. . —